arbetsprocessen_flowchart

Jag har identifierat ett fel i min arbetsmetodik.

OK, inte helt ny insikt, men något jag tänkt mer på under veckan. Framförallt efter att jag fick några vänliga kommentarer om min 24-timmarsserie, som jag var så pass missnöjd med att jag bara la upp den för att 1) jag hade GJORT 24-timmarsserien, vilket kräver bevis + 2) det är ju ändå bara en 24-timmarsserie.

Exakt samma process återkommer varje gång jag gör något kreativt, oavsett form. Halvvägs in inser jag hur illa det ser ut. Om jag biter ihop och jobbar på får jag ett resultat som får antingen ”knappt godkänt” eller ”huvaligen”, och jag gillar ingenting jag precis har avslutat. Det kunde väl vara OK, men problemet är flowchartväg två. Jag insåg precis att jag inte har gjort något helt eget projekt på över FEM ÅR, och då är det faktiskt ganska illa. Jag har ändå påbörjat saker under tiden, och åtminstonde ett par hann jag lägga en del tid, pengar och engagemang i.

Så det är illa, men vad göra åt det?

1) Självinsikt räcker bara så långt. Jag har faktiskt haft självinsikten ett tag, det är en stor del av anledningen till att jag ändå kan arbeta som frilansare. Jag VET att bilden jag gjort förmodligen inte är så usel som det känns just då. Problemet är att känslan ändå är äkta, intensiv och helt övertygad. VARJE GÅNG.

2) Självförtroende tror jag faktiskt inte har med saken att göra, direkt. Som sagt, jag kan uppskatta mina bilder i efterhand. Det hjälper inte alls om folk säger att jag ritar fint. Det här är något annat spöke i min hjärna.

3) Ansvar & deadlines är resten av anledningen till att jag kan frilansa. Om jag har tagit på mig ett jobb måste jag avsluta. Men det räcker ganska långt med en ram och en deadline: Det jag har avslutat som varit helt egna skapelser har varit tävlingsbidrag och, ja, 24-timmarsserier.

Problemet är mina egna projekt, som liksom ska drivas av glädjen av att göra dom. När glädjen försvinner och ersätts av den här avskyn mot det jag jobbar på är det jävligt svårt att komma över, speciellt som jag är lika ärligt övertygad varje gång om hur dåligt det jag gör är. Vem vill tvinga sig igenom ett dåligt jobb utan annat hopp om resultat än att få ett dåligt utfört verk framför sig? Nej, just det.

Det är inte lätt att komma på en lösning. Ska jag försöka strukturera mina egna idéer mer som arbetsprojekt? Hitta ramar att tvinga in dom i? Hitta någon sorts motsvarighet i mig själv som skapare till en arbetsgivare/samarbetspartner som behöver resultat?

Jag funderar på att brodera en korsstyngstavla med texten ”Sluta inte halvvägs, din jävla idiot” och sätta över mitt arbetsbord…

24-timmarsserien (internationellt känd som 24 Hour Comics Day) är en utmaning där man ska teckna en serie på 24 sidor, på 24 timmar. En 24-timmarsserie ska inte förberedas: Allt från story till slut ska skapas på ett dygn. Eftersom man i regel inte heller sover, tja…

Jag har klarat 24-timmarsserien två gånger tidigare, misslyckats en gång. I år var jag handikappad eftersom jag behövde teckna åt mig själv under dagen innan, men jag vek mina papper på mitten och hoppade in halvvägs istället. Yuss yuss. 24 små A5-sidor på 10 timmar!

crop

Man jag ju inte påstå att detta är en otroligt bra serie, men man kan ju i alla fall säga att det är en serie. Och det är ju vad som gäller då.

(Klicka här för att läsa hela inlägget…)