Jag har inget emot nyårslöften: Jag tror att ritualer vid övergångar som nyår är mystiskt känslomässigt hittepå mumbojumbo och alltså kan vara jätteviktigt och förändrande. Om man tar det på allvar, då.

I alla fall: I år vill jag ha en skarpare närvaro i mitt eget liv. Jag tyckte redan 2012 kändes suddigt att försöka komma ihåg när jag gjorde mitt avslut för året då, men 2013 kändes skrämmande oskarpt. Och jag vet ju vad som gör att dagar flyter ihop: När man upprepar saker man gjort förut och bara glider på, vare sig det är skönt eller oskönt. Motsatsen är alltså vad som önskas!

En sak som känns lite tidigt att se om jag kommer orka hela året att skriva dagbok/loggbok:

dagbok

Den som önskar att ha kunnat läsa texten kan ju glädja sig åt att denna dagbok är satans tråkig som litteratur eller ens som tjuvtitt in i Valentin: Tanken är bara att skriva ner vad jag har gjort under dagen, kanske med lite mer lösa funderingar om det är något särskilt jag tänkt på. Jag hoppas märka om det ger mig något att försöka komma ihåg varje dag vad det är jag har gjort, att fånga det på ett papper i ord.

En annan sak jag tänkt på (och tjuvstartade redan under slutet av förra året) är att mer aktivt försöka söka upp nya genomtänkta idéer. Jag läser ju t.ex. konstant något, men det har blivit väldigt mycket omläsningar av böcker jag redan kan de senaste åren, och det som är nytt har mest varit en ganska råddig ström av tankar från internet. Så nu försöker jag få tag i nya tankar att utgå från, gärna i genrer jag inte redan kan eller av intressanta människor som jag inte bara håller med. Hittills funkar det OK: Jag har hunnit med Alain de Bottons Religion för Ateister och Filosofins tröst med en del intressanta vinklingar att tänka på, trots att jag inte riktigt gillar essästilen.

Just nu funderar jag på om jag borde gå och se teater. Jag läste också Rikard Wolffs självbiografi och kom medan jag läste den på att jag aldrig varit intresserad av teater, för jag har tänkt att jag tycker det är tråkigt. Men det slår mig att jag aldrig egentligen sett teater i vuxen ålder, förutom på TV eller i runtomkringsammanhang. Jag vet alltså mycket lite om hur det är, och då känns det ju lite slött att förkasta en 2000+årig konstform.

Ska jag sluta den cirkeln borde jag gå och se Rikard Wolff, då? Det ser ju ut som Teater på pressfotona, i alla fall.

teater

Jag lär ju inte kunna gå på mycket teater med tanke på att en biljett på diverse teatrar i STHLM verkar gå på ett par hundringar som norm, men om någon vill haka på Valentins projekt teater är det bara att säga till!

(Andra förslag på nya vinklar att utforska kan också ges till mig vid tillfälle.)

Life hacking verkar annars lite trendigt. Jag både älskar och är lite rädd för tanken att medvetet jobba med att forma om hjärnan och jaget som lever i hjärnan. Men inte i egenskap av kontrollfreak som vill programmera om sig själv, faktiskt — Att försöka göra om sitt sätt att tänka med nya intryck känns som att det går emot just det kontrollerade, mer som alkemi och magi. Ta in nya saker som korsbefruktar sig och kopplar om synapserna, och man har ingen aning om vad som kommer bli till från det.

Självporträtt med blommor i öronen-copy

Möjligen representeras det inte bäst av tulpanbuketter i öronen. Men något som växer är förmodligen rätt. Livet är för kort för att fastna i cirklar och för fyllt av göttiga saker för att inte kasta sig över som en nybakad semla.

jag_och_livets_goa_semla

Lite mer så! 2014 känns som ett år som skulle kunna vara fullt av fantastiska väntande saker.

Av och till när jag drömmen om att ta mina vänner i en kappsäck och flytta till en avfolkningsbygd. Ja, avfolkningsbygder har skitbilliga hus eftersom dom ligger långt från exempelvis jobb. Men frilansare kan jobba hemifrån, och frilansare är fattiga, så frilansare BEHÖVER bara billiga hus. Min plan är genial.

Ikväll har jag utsett en lämplig ort: Rundvik! Lyss på mina argument:

Fina hus som kostar 100.000 – 200.000. Köper du 105.000-villan med en kompis behöver du inte ens bekymra dig om återförsäljningsvärdet: Det motsvarar ändå bara utlägg för ett års hyra på 4300/mån!

• Ligger vid Nordmalings station på Botniabanan, och utan hyra kan man lätt kosta på sig ett pendlarkort på SJ. Halvtimme till Umeå! I Umeå lär det finnas både skoj, universitet och veganer.

• Lokal fin natur som hav, skog och någon sorts älvdelta. Enligt Wikipedia finns i grannskapet såväl resturanger som armbrytningsklubb och pulkabacke.

• Hus med bastu på ovanvåningen! JA!

drömhus

På en skala från 1 (oseriöst) till 10 (stenseriöst) är denna dröm typ 7 (att flytta in i en yurta är 4). Jag mår illa av tanken på att flytta runt runt i Stockholm/Malmö/GBG med stressad katt och mina saker i eviga kartonger. Jag vill inte bo i en etta. Jag kommer aldrig få lån på miljoners, jag vill inte HA lån på miljoners. De enda Stockholmsnära husen NÄSTAN i min prisklass är fritidshus på plintar i skogen utanför Södertälje på arrendetomt utan vatten, avlopp eller el.

Det som hindrar mig att flytta är givetvis tanken på att hamna i en liten bygd utan vare sig rötter eller vänner, speciellt en utflyttningsort som folk överger i och med att den lokala industrin lägger ner. Norrlandskusten verkar ju där ändå mindre skrämmande än dom riktigt ledsna hålorna i norra Uppland / Gävleborg. Men hamnar man någonstans med 1000 pers så blir det ju väldigt beroende på just vilka som råkar bo där. Hur veta om man tittar på en sån där skön trakt som accepterar sina original, eller en sån där skitläskig by där en glad stockholmsfjolla med pensel och katt skulle bli spetsad på påle, typ?

Men. Frilansarkompisar. Det är tradition att konstnärer etablerar sig på billiga platser som andra övergett. Rundvik blir Bottenhavets Berlin, med bastu och snöskoter. Kom igeeeeen.

Världsåret 2011 kanske inte var så pepp; Valentinåret 2011 var å andra sidan trevligt. Här är några heta trender under året som gått!

#1: Ruckel

Ruckeltrenden slog stort i år! Redan i början av året var jag inne på alternativa boenden och rent ut förfallna skräphögar, men jag vågade väl knappt tro på allvar att jag inte skulle bli sittandes i ett rum i Upplands Väsby resten av livet.

Vändningen kom i Oktober! Efter ett halvårs drömmande runt Booli och Blocket hittade jag Huset. Uthyres som rivningskontrakt. Sommarstugestandard. Nära till folk. Fuck yeah. Ett snabbt samtal med Stina, ett mail, och det var vårt inom en vecka!

Nu sitter jag här i det flagnande huset med 18 graders värme, lutande golv, fuktskador i taket, bisarra muralmålningar, katter & kompis. Och jag är lycklig. ♥

…vet dock om att jag måste flytta inom ett år eller så. Drömmer alltså vidare. Torp? ”Husvagn”? Udda, eller hejdlöst galna lösningar? 2012! 2013!

#2: Skogen

Skogstrenden peakade under första halvåret, men det hade mer att göra med tidsbrist under hösten än något annat. I vilket fall. Jag var ute och trampade runt redan i april medan jag väntade på att snön skulle försvinna (minns ni snön??), men det var när jag hittade en annan skogsmulle i Stina som vi kom iväg lite längre.

Nu har vi vandrat större delen av Sörmlandsleden mellan Järna och Malmköping. Så fint.

#3: Katter

Jag tog med mig Krisse till Rucklet, där även Stinas Love bor. Lika mycket katter som folk här, med andra ord. Ständig underhållning.

#4: Folk

Det är faktiskt sjukt trevligt att bo med folk runt sig, laga små middagar, ses & trivas. Det är väl mest det som inte får mig att försvinna ut i skogen med en yurta redan nu, dårå.

#5: Jobbomväxling

Bokserien jag illustrerade för Rabén & Sjögren la ner, men å andra sidan har jag gjort mitt första tecknarjobb för KP, och folk har spontant hört av sig för att ge mig jobb. Lönekneget i säkerhetskontrollen på Arlanda blev för uselt, men jag hittade ett trevligt litet hotell att återgå till nattjobbandet på.

Jag jobbar på, men jag kan ju inte påstå att 2011 blev året då jag fick ett tydligt fokus. Oh wellah!

Bubblare: Inlagda grönsaker

Det började med att Janetta & pudeln släpade iväg mig på att gräva upp gerillaodlade jordärtskockor, men det var dom egeninlagda rödbetorna som fick mig helt fast. Och den riktigt lyckade surkålen! Grönsaker i glasburkar: Det är så jävla gott! ♥

pappret såg det fint ut. På mäklarfotona också, för den delen. Inget indraget vatten, men el, och så nära civiliserade busskommunikationer som går tidigt till sent — och så nära till kneget — och så billigt. I tanken hade jag redan funderat på att flytta in, odla upp den gräsbevuxna delen av tomten, och investera i en handvevad tvättmaskin.

Ja ja. Jag drömde tillräckligt starkt för att åka ut att titta på stället. Man måste ju onekligen erkänna att det stod ”renoveringsbehov”.

Hade det bara varit träpanelen på väggarna hade det väl varit en sak, men uteplatstaket var mögligt, innertaken enligt uppgift fuktskadade, och trappräcken mm sönderbrutna. Utan tak & väggar hade jag behövt bygga upp från grunden, men ”grunden” bestod av plintar, som också var sneda och vinda. Marken under var arrenderad. Tror inte det, va.

Men ändå. Jag hann börja flytta in lite i hjärtat. I ungefär en dag ”ägde” jag ett hus i skogen. :(

Visst, jag erkänner vissa civilisationsflyende drag sedan tidigare, men nästan-drömmen om att ta det på allvar skyller jag helt på Tinets pysslande. Eh, och på min kollega på kneget som bor i skogen med vedspis. Antar att ni också märkt hur saker man funderar på dyker upp omkring en hela tiden?

Jag är så trött på bostadsstress. Jag tycker om träd, och jag tycker om vedkaminer. Folk skulle väl aldrig komma över spontant ut till skogen, men det är ingen som kommer över spontant ut till Upplands Väsby heller, så på det sättet skulle inget ändras. Hm…

Ute blåser vintervind, inne är det tråkigt! Då gör Valentin en kopp varm choklad och drömmer om äventyr. Här är tre kartor jag väver drömmar runt:

1. Katrineholm – Gnesta

Två mellansvenska orter som kanske sällan nämns med drömmande blick, men här går en trevlig del av Sörmlandsleden (etapperna 13:1 till 26, närmare bestämt). 160 km vandring i sjönära skog, enkelt & billigt att ta sig till från STHLM. 5-7 dagars vandring beroende på hur snabbt man vill gå.

Det skulle bli den längsta sträcka jag vandrat själv, hittills. Intressant också att se hur det funkar, både praktiskt och mentalt.

Sannolikhet: 95% – Om inget dåligt (eller bättre) kommer i vägen så är detta en plan för april, så snart nuvarande deadline är nådd.

2. Rostock – Berlin

Här går lite mer än halva Radweg Berlin-Kopenhagen, cykelvägen mellan Köpenhamn & Berlin. Det är knappt 40 mil och borde bara ta en 4-7 dagar att cykla, och känns som en lockande första längre cykeltur. Jag gillar verkligen iden med långfärdscykling; lite samma glädje i att ta sig fram i mänsklig takt som vandring, men ändå så pass mycket snabbare att man kan komma längre bort.

Sannolikhet: 50% – Problemet är mest att jag inte kan cyklar. Och man ska nog inte ge sig ut långt om man inte själv kan fixa en punka, sätta tillbaka en kedja, och allt som kan hända. Min cykel är ganska så mkt skräp, också.

Men Cykloteket håller mekkurser, om jag kan gå på en sån + ha råd med en lite bättre velociped…

3. Stockholm – Alexandroupolis

NU snackar vi, god vänner! Här har vi större delen av fotvandringsled E6, drygt en 400 mil. Tar som allra minst ett halvår att gå, förmodligen lite mer.

Alltså. Det är något så vansinnigt lockande i att gå så långt till fots. Dag för dag små sträckor i taget, men till slut är man ända borta i Turkiet!

Sannolikhet: 10% – Längden är nog ett mindre hinder än att man måste ha råd & tid att ta ledigt en 6-8 månader under rätt årstider. Dessutom känns det inte som ett ensamvandrarprojekt, så man bör hitta en annan människa som kan & vill gå genom hela jävla Europa.

Men man ska aldrig säga aldrig! Och kan jag få till cykelkunskapen är alternativet en 2-3 månaders cykling, och då stiger vi till minst 20%!