För andra året i rad tillbringade jag Allahelgonaafton på Skogskyrkogården. Det är en ganska märklig helg som blir ännu märkligare på Skogskyrkogården där mängden av folk får det att likna en väldigt stillsam festival. Och det är ändå bara de levande: Ljusen för de döda är ännu fler. I mörkret ser levande eld just levande ut, och lyktorna som närvarande andar.
