I går var jag på Vodou-utställningen på Etnografiska. Jag rekommenderar ett besök till alla. Visuellt var det bland det finaste jag sett på länge. Idag har jag kammat nätet på bilder från den här samlingen (som annars finns hos en Marianne Lehmann) för att inte tappa bort det helt.

Tyvärr funkar foton inte riktigt av samma anledning som jag inte kom mig för att köpa kompendiet på Etnografiska: Dels är det skulpturer som ska ses i tre dimensioner, dels är det mesta så stort att det inte funkar lika bra på små bilder. Bizango-soldaterna som finns på de flesta affischer är visserligen snygga oavsett format, men det är STOR skillnad på att se dom framför sig i verklig mänsklig storlek.

Dessutom: Som jag har märkt nu när jag jagat foton på nätet (bilderna är inte från utställningen i Stockholm) och jämfört så är Etnografiskas utställning ovanligt snyggt planerad och belyst. Det är viktigt när så mycket bygger på speglar, paljetter och andra reflekterande material.

Så jag är lite bister över att inte hitta någon bra bild på den fantastiska skulpturen av Drottningen med Stjärnan och Draken. Och jag tänker inte ens försöka lägga in något foto på dom helt vansinnigt slående magiska speglarna: Gigantiska 1700-talsspeglar som tagits från de franska kolonialisterna vid slavupproret och sen dekorerats med skulpturer, kedjor och ben. De måste ses i verkligheten.
Åk till Etnografiska!

Uppdaterat: Hells yeah! Någon som ändå lyckats ta rätt fina bilder på speglarna (och många Bizango-krigare) i fin belysning.

Lelle%20Modig%20p%C3%A5%20Vodou-utst%C3%A4llning

Jag skulle kunna göra en serie om hur slafsigt det är att deadline-jobba hemifrån, men det gjorde jag ju redan för ett år sen. Sorgligt lite har hänt sen dess: Min skäggväxt har inte blivit vackrare, men katterna har blivit två.

Jo, förresten! Jag börjat planera arbetstiden med hjälp av stoppuret i mobilen. 60 minuters jobb för att jag inte ska fastna i tecknandet och råka överanstränga handen, pip. 20 minuters paus för att jag inte ska fastna på Facebook i tre timmar, pip. Är jag beundransvärt välplanerad eller är jag bara konstig nu igen?

För att inte säcka ihop helt mentalt försöker jag hitta kreativ inspiration också. Bland det finaste jag ramlat över på ett tag är Fayum-porträtt.

Fayum-porträtt målades för mumier under den romerska perioden i Egypten. Som man kan se är dom gjorda i skiftande stil (och kvalitet), men jag tycker många av dom är sjukt tilltalande. Lite skeva överlag, men blandningen av realism och ikonisering är verkligen jättefin. Dessutom tycker jag att både människorna på bilderna och målningarna i sig känns läskigt mycket närmare i tid än 2000 år.

Så. Nu vill jag måla. Det hinner jag inte. Men glad blev jag, i alla fall!