OK, NÅGON har lagt sitt första ägg. Pyttigt även relativt till en dvärghönas. Och dessutom…

...vänta nu

…vänta nu

Nybörjaren i hönshuset borde vara antingen en dvärgaustralorp eller endera hedemoran. Men som man kan se på det snyggt cammogröngrå ägget har NÅGON gömt araucana eller Isbar bak i familjeträdet. Inte för att jag klagar!

Uppdatering: Har smygit på hönorna, och grönvärparen är… Big Gun!

Inte riktigt Hedemorahöna, då!

Inte riktigt renrasig Hedemora, då!

Är det inte dags för en hönsuppdate? Kombinationen av rävmassaker på pumlorna och snigelmassaker på trädgården fick onekligen bloggandet att kännas lite dävet, men medan jag inte orkat blogga har en ny generation växt upp.

I alla fall, jag fick frågan hur det är att ha höns. Eftersom det började kännas som blogginläggslängd på svaret… blir det blogginlägg, istället. Trots att man hade kunnat svara kort: Det är supermysigt!

Dynamit-Harriet, Big Gun och en dumtupp.

”Dynamit-Harriet”, ”Big Gun” och en dumtupp.

Jag tycker helt enkelt det är så lätt att se fördelarna med höns. Dom är trivsamma och roliga att titta på, att ta en paus från jobbet och gå ut i trädgården för en hönssafari är bland det bästa med att jobba hemma. Dom lägger ägg som är godare och nyttigare än något man kan köpa i en affär, om man känner sig bekväm med att ens köpa ägg. Har man odlingar man gödsel. Slaktar man ungtuppar får man kött, om man äter kött. Dom äter inte så dyrt, och kan man lägga till matrester slipper man slänga tråkig mat, också.

Efter tre år med höns skulle min ärliga uppfattning vara: Alla som över huvud taget känner sig lockade av att skaffa höns, skulle förmodligen uppskatta fördelarna med höns. En rimligare början borde vara att gå på nackdelarna, och se om man kan klara dom.

Har man råd eller tid att ordna hönsens bostad?

Hönsen är oftast billiga i inköp, och maten är billigare än hund- och kattmat… Det dyraste med höns är rovdjurssäkert och vintersäkert hus och hage. Jag har lagt ut ett antal tusentals kronor på det hela, totalt, och då har jag ändå fått en del saker och byggt själv. Det senare tar tid.

Har man möjlighet att kolla till dom varje dag?

Alternativt, kan man fixa hönsvakt? Höns är nämligen totalt dumma i huvudet, på många sätt. Dom kommer välta ut sitt vatten eller fylla det med spån och bajs. Dom kan fastna på konstiga platser, bli sjuka väldigt fort, hacka hål på varandra om någon börjar, etc. etc. Man kan automatisera mycket för sin bekvämlighet, men man måste titta till dom ändå.

Vill man ha ägg eller husdjur?

Om man vill ha ägg kan det vara värt att tänka på att hönsen lever flera år efter att dom slutat värpa rimligt ofta. Ingen annan kommer förmodligen vilja ha dina gamla höns, så om man skaffar hönsen för äggen kan det vara värt att tänka över vad man vill göra sen.

Klarar man att döda ett djur?

Eller har man någon annan som kan fixa det — på kort varsel, om det behövs? Kläcker man fram kycklingar kommer man bli tvungen att nacka de flesta tupparna, för ingen annan vill ha alla extra tuppar heller. Vill man ha hönsen för ägg, inte bara som husdjur, är det också ett alternativ. Men även om man vill ha hönsen HELT på deras egna villkor, måste man fortfarande vara beredd på att behöva döda dom vid akuta tillfällen. Höns tas sällan till veterinär, om man ens hinner.

Jag har nackat, på tre år, utöver ungtupparna och pensionärer: En frisk höna som visade sig vara så aggressiv att hon försökte döda kycklingar. En av min mormors hönor med kallbrand i foten. En liten tvådagars kyckling med fel på andningen. En stackars huskompis fick avliva en höna akut som blivit rävbiten och hade tarmarna hängande ur kroppen, då fanns det inte ens tid att vänta på mig.

Klarar man död, överlag?

Det känns som så mycket större risk att behöva uppleva döden, oftare och obehagligare än med valfri katt eller hund. Höns är bytesdjur för mycket: Lever dom inte all sin tid i ett säkert fort så kommer rävar, hundar, katter, hökar, örnar, mårdar, vesslor… Är hönsen frigående, kommer någon gå åt någon gång! Höns döljer också sina sjukdomar tills dom ramlar omkull, om dom kan.

Bakgrund: "Pipa", "TDFU". Förgrund: "Kompis" rumpa, "Mohawk".

Bakgrund: ”Pipa”, ”TDFU”. Förgrund: ”Kompis” rumpa, ”Mohawk”.

I alla fall. Trots ovanstående. Jag är helt inställd på att ha höns, så länge jag överhuvudtaget kan! Jag tycker alla som vill borde ha ett litet gäng… fast med rimliga förväntningar!

Här börjar Kompis och dom nyinköpta bli stora, nu. TDFU, tuppen, har börjat gala. Mohawk, överlevande ruvhöna, kläckta fram fyra små dvärgmaraner där i alla fall två blir hönor. Nu hoppas vi på att snart få fler än två ägg om dagen!

Fördelen med ensamma djur är ju att man kan köpa dom vänner, till skillnad från exempelvis ensamma barn. Efter ett antal bilturer och uppoffring av min värdefulla sovtid + min mors värdefulla fritid… får Kompis till sist nya vänner.

Först kom det två jämnåriga Hedemorahönor från Nynäshamnstrakten.

Är det... kompisar?

Är det… kompisar?

Sen kom det en Dvärgwyandottetupp på uppväxt från Värmdö, och det får väl vara en bra grund inför nästa grupp. Prio #1 avklarat!

OBS: Säkert inburade!

Kompis längst fram. OBS: Säkert inburade!

Alla verkar lite förvirrade över att det inte finns några snälla stora höns (tuppen har redan blivit biten i kammen av någon surhöna), men å andra sidan verkar dom gilla att hänga med varandra. Kompis verkar mentalt fungerande igen. Yuss.

Presenterar Kompis, den ledsnaste hönskycklingen.

;_;

;_;

Kompis har fått sitt namn eftersom hon är jävligt desperat efter en kompis, så pass att hon hoppar upp och sätter sig på mig när jag kommer förbi. Visserligen gulligt, men inte ett helt normalt kycklingbeteende. Den skarpögde kan se två hönor i redet bakom, men dessa vill ruva och inte alls hänga med en kyckling i nedre tonåren, utan väser och hackar när någon närmar sig.

Lilla Kompis vågar inte gå ut själv efter att ha sett mamma, syskonen och alla andra bli uppkäkade. Hon tillbringar därför sina dagar sittandes på en pinne ensam i hönshuset.

:(

:(

Prio #1 just nu är att hitta kompisar i rätt ålder till lilla Kompis. Prio #2 ägg till ruvhönorna. Prio #3, en stor rävsäker betesbur som kan ersätta den lilla gården dom får gå ut i nu. Ger upp tanken på att försöka få den stora hönsgården rävsäker, kan inte komma på något tak som skulle funka och inte vara lika osäkert mot räv som det förra.

Räven kom förbi i morse. Den struntade i dörren och mitt nedgrävda nät, rev/bet sig helt enkelt igenom nättaket.

Samtliga höns och kycklingar uppätna förutom Dynamit-Harriet, Mohawk och en ensam liten dvärgaustralorp-kyckling.

...

Farväl sista av det gamla gänget med Peppar och Böna, tuppen på tillväxt och den fina fläckliga lilla Dalspärlhönekycklingen.

Får se om jag orkar bygga ett hönsfort eller om jag bara ger upp. :(