Kände desperat för en skogsrunda innan nästa front med regnväder väller in. En av de fina grejerna med att bo i Paradiset är närheten till Tyresta: Det är fullt möjligt att sega runt en morgon, plötsligt komma på att man vill vandra, svepa ihop friluftsgrejerna och dra iväg. 12:40 var jag ute i Tyresta by, 12:30 kom jag tillbaka dagen efter. I mitten fanns en ovanligt fin Tyrestarunda med många djurmöten. Redan när jag kom från Svartbäcken flög fyra korpar runt och ropade.

C'est moi. Jag är också ett djur.

C’est moi. Jag är också ett djur.

(Klicka här för att läsa hela inlägget…)

Ute blåser vintervind, inne är det tråkigt! Då gör Valentin en kopp varm choklad och drömmer om äventyr. Här är tre kartor jag väver drömmar runt:

1. Katrineholm – Gnesta

Två mellansvenska orter som kanske sällan nämns med drömmande blick, men här går en trevlig del av Sörmlandsleden (etapperna 13:1 till 26, närmare bestämt). 160 km vandring i sjönära skog, enkelt & billigt att ta sig till från STHLM. 5-7 dagars vandring beroende på hur snabbt man vill gå.

Det skulle bli den längsta sträcka jag vandrat själv, hittills. Intressant också att se hur det funkar, både praktiskt och mentalt.

Sannolikhet: 95% – Om inget dåligt (eller bättre) kommer i vägen så är detta en plan för april, så snart nuvarande deadline är nådd.

2. Rostock – Berlin

Här går lite mer än halva Radweg Berlin-Kopenhagen, cykelvägen mellan Köpenhamn & Berlin. Det är knappt 40 mil och borde bara ta en 4-7 dagar att cykla, och känns som en lockande första längre cykeltur. Jag gillar verkligen iden med långfärdscykling; lite samma glädje i att ta sig fram i mänsklig takt som vandring, men ändå så pass mycket snabbare att man kan komma längre bort.

Sannolikhet: 50% – Problemet är mest att jag inte kan cyklar. Och man ska nog inte ge sig ut långt om man inte själv kan fixa en punka, sätta tillbaka en kedja, och allt som kan hända. Min cykel är ganska så mkt skräp, också.

Men Cykloteket håller mekkurser, om jag kan gå på en sån + ha råd med en lite bättre velociped…

3. Stockholm – Alexandroupolis

NU snackar vi, god vänner! Här har vi större delen av fotvandringsled E6, drygt en 400 mil. Tar som allra minst ett halvår att gå, förmodligen lite mer.

Alltså. Det är något så vansinnigt lockande i att gå så långt till fots. Dag för dag små sträckor i taget, men till slut är man ända borta i Turkiet!

Sannolikhet: 10% – Längden är nog ett mindre hinder än att man måste ha råd & tid att ta ledigt en 6-8 månader under rätt årstider. Dessutom känns det inte som ett ensamvandrarprojekt, så man bör hitta en annan människa som kan & vill gå genom hela jävla Europa.

Men man ska aldrig säga aldrig! Och kan jag få till cykelkunskapen är alternativet en 2-3 månaders cykling, och då stiger vi till minst 20%!