Har sett ett antal bra inlägg från vänner om ekonomi VS skapande på sistone (”Hur du ber om gratisjobb”, ”Vad är en seriebok värd?”), samtidigt som jag själv arbetat mer aktivt med att tänka på ekonomin i mitt tecknande det här senaste halvåret. Tänkte skriva lite själv om hur jag resonerar ekonomiskt som frilansare.

Det intressanta som frilansare är att försöka vara båda dom här snubbarna samtidigt.

Det intressanta är att försöka vara båda dom här snubbarna samtidigt. *

Kort tänker jag att det i princip finns tre grundläggande saker som påverkar hur mycket man vill ta ut i ”brutto” (priset kunden betalar): Skatter och avgifter, omkostnader, och omfång.

Skatter och avgifter kan man lite grovt räkna som 50%. Tar du 200 kr brutto får du 100 kr i ”lön”.

Omkostnader är lätta att räkna när det är material som inköps för penningar (papper & färg!), men här har jag börjat räkna in min tid nu. Tiden det tar med kundkontakt, men även tiden det tar att sköta själva företaget. Antingen får jag köpa in t.ex. bokföringstjänster, eller lägga in min egen arbetstid här.

Omfång handlar om mängden garanterad arbetstid. Ett stort uppdrag ger många arbetstimmar på ett jobb, mindre uppdrag ger mer omkostnader i jobbsökande, obetald tid mellan jobb, mm.

Förutsatt drägligt med uppdrag, en OK bra lön, omkostnader och faktumet att jag inte har 8 garanterade arbetstimmar fem dagar i veckan… kan jag nu räkna ut ett önskat timlönespann. Har även stämt av mot t.ex. Svenska Tecknares rekommendationer för att inte hamna galet fel.

Omedelbar komplikation: Kunder är inte intresserade av vad jag vill ha i timlön! Uppdragsgivare har ett förutbestämt arvode att erbjuda. Därför har jag jobbat seriöst senaste året på att se hur lång tid det tar för mig att teckna! Min trogna vapendragare under 2015 har varit appen HoursTracker.

Aktuella uppdrag för tillfället

Aktiva uppdrag för tillfället. Japp, jag har precis lagt in bloggen som ett uppdrag åt mig själv!

I princip är HoursTracker en stämpelklocka där man klickar in och ut. Sitter jag vid bordet och jobbar stämplar jag in, går jag iväg och klappar höns stämplar jag ut. Från början skaffade jag den för att styra upp att jag faktiskt jobbar när jag bestämt att jag ska göra det (vilket också hjälper ens timlön, ahem), men snabbt insåg jag att kunskapen om hur lång tid det tar att göra saker är en superkraft. Känns det ens det minsta lockande rekommenderar jag appen!

Så hur gör jag i praktiken när jag får ett jobberbjudande?

Jag har för det första börjat få fram så snart som möjligt dels vad som finns för budget, dels vilken sorts jobb dom söker. Speed is of the essence: Det är tråkigt, tråkigt att prata med kund om ett roligt projekt och efter 5-6 mail och engagemang få klart att det inte finns någon budget… :( Se Stefs excellenta inlägg om gratisjobb & etikett.

När jag vet vad dom vill betala kan jag väga det mot vad dom vill ha. Det är viktigt eftersom jag jobbar på lite olika sätt. Det tar helt enkelt mer tid och material att t.ex. göra en stor detaljerad akvarell än en enklare tuschad bild med datorfärgläggning, och jag vill inte upptäcka halvvägs att förväntningarna är fel.

Nu återstår bara att gissa arbetstimmarna och gångra det med önskad timlön, så ser jag hur stort arvodet bör vara! Alternativt, dela det föreslagna arvodet med timlönen och se hur rimliga jobbtimmarna ser ut.

Räkneexempel: Kunden erbjuder 8000 kr för jobb du uppskattar tar 25 timmar. 8000/25 = 320 kr/h brutto. Det är för lite! Erbjud enklare arbete, förhandla upp arvodet, eller tacka nej!

Sen blir det så klart alltid mer komplicerat. Jag vill inte göra hafsjobb, och faktiskt inte heller jobba för någon som nöjer sig med det. Är arvodet så lågt att jag inte kan göra något jag skulle vilja lägga upp i min portfölj, säger jag nej… alternativt så går det över mot kategorin gratisjobb igen. Jag kan säga rakt av: Jag ”gratisjobbar” i princip bara på egna kärleksbarn, tycker Lisas distinktion av att arbeta som upphovsman är utmärkt. Ska någon komma in utifrån måste det var ett projekt som blir ett adopterat kärleksbarn. Paket till Piroschka är ett exempel: Om Opal skulle betalat illustrationsarvode motsvarande min timlön hade dom fått pynta upp ett antal ggr mer ca$h än vanligt.

OBS: Detta händer inte.

OBS: Detta händer inte.

Paket till Piroschka är å andra sidan en bok där jag även avtalsmässigt är en upphovsman, dvs. jag får royaltybaserad ersättning. Och det är svårt att räkna på med min timlönsmodell. Jag har provat lite olika varianter under 2014 & 2015, och tror att min nya inställning kommer bli: Om uppdragsgivaren inte klarar att betala delar av royaltyn i förväg (”garantihonorar”), så är det inte ett jobbjobb. Om inte garantihonoraret + rimlig försäljning är en OK timlön, så är det inte heller ett jobbjobb.

Är det inte ett jobbjobb utan ett kärleksbarn så är det ekonomiskt sett en trisslott, men det ser jag som OK. Minimikravet där är att ha möjligheten att dela på vinsten om det blir någon.

Med reservation för ändringar så är det här vad jag kommit fram till under 2015 och tänker köra på ett tag med mina mellanstora kunder. Nästa steg i räknandet är ju vad kunden får ut i värde, där man helt enkelt vill ha en del av kakan om en stor kund skulle börja tjäna grova pengar på ens jobbjobb. Den risken är väl sådär halvstor bland medelsmå svenska förläggare, däremot.

Jag älskar verkligen att få insyn i hur folk tänker ekonomiskt! Skriv mer, gott folk! :)

Appropå vårtecken så har jag uppgraderat min trogne stålspringare.

Vroom.

Vroom.

Detta är alltså min gamla fina Nishiki som jag kittat om till elcykel, och med ”jag” menar jag ”min huskompis Linus”. Jag-jag har ju tyvärr begränsade cykelmekkunskaper, och framför allt ganska dåligt sinne för mekaniska detaljer. Men jag skruvade tillbaka kedjeskyddet själv!

Dom nya coola cyborgdelarna beställde jag från Tjeckien, framförallt på grund av de fina omdömena jag hittade om batteriet. Cykelns batteri är vad som begränsar hur långt man kan åka utan att behöva ett par timmars paus för batteriladdning, och med 36V/13Ah + lite benstyrka tar jag mig fram och tillbaks till centrala Stockholm, på ungefär samma tid som pendlarbussen. Vilket också är tanken.

Elcykelkittet kostade lite över 6000 (så även cykeln som ny, men den hade jag ju oavsett). SL:s årskort kostar 8300 innan höjning, så vad tror vi att det hamnar på efter… 9500? Som den kalkylbladsknarkande nörd jag är har jag räknat ut att jag landar på under halva kostnaden på att SL-pendla, batteribyte inkluderat, även om jag åker buss under de tre värsta vintermånaderna. Flexiblare resetider och destinationer, också.

Sen ska man ju gilla att cykla ändå, men det gör jag. Bara inte så mycket att jag vill chansa på att jag orkar trampcykla 5 mil t.o.r. varje gång jag måste in till stan, oavsett väder, tid, ork och syfte.

Det största problemet just nu är att jag behöver mer styre.

Min cykel som en del av Borgkollektivet

Min cykel som en del av Borgkollektivet

Om jag inte redan hade haft mina ergonomiska tvärställda handtag ute på kanterna (för att kunna cykla med min karpaltunnelhand) så vet jag inte hur allt pyngel skulle fått plats.

Jag har dödat tidigare ”ekonomiskolan”. Inte för att jag börjat bry mig mindre om ekonomi, men för att jag börjat engagera mig ännu mer, och att försöka förstå de ekonomiska rörelserna just nu är ganska hårresande. Egentligen känns det enda sunda rådet värt att ha kvar som detta: Spara minst 10% av din inkomst, bygg upp en ekonomisk buffert, särskilt om du också är deltidsarbetande frilansare. Vi är inte på väg mot goda tider.

Jag har tidigare sett ”ekonomi” som något placerat i kategorin ”saker som utövas av folk i kostym som faktiskt har pengar”, och det är väl inte helt fel, men jag måste erkänna att jag lyckades bli vuxen utan att förstå riktigt på vilken grundläggande nivå ekonomiska händelser påverkar mig och alla andra.

I alla fall, att lära mer mig om ekonomi gör mig å enda sidan riktigt oroad, men å andra sidan är det fantastiskt intressant. Och jag har alltid föredragit att veta mer och bita ihop tänderna än att vara lyckligt ovetande. Så. Lättlästa tips!

I kategorin ”jag trodde aldrig ekonomi var så underhållande”: Planet Money, podcast. Planet Money fångade mig genom gästprogrammen på This American Life. Jag tycker dom lyckas hitta en bra balans mellan lättförståligt och informativt, dom gräver runt i så många intressanta saker, och det är så sympatiskt med målet att förklara för folk utan ekonomisk bakgrund vad som händer som dom inte ser. Vid det här laget är jag helt inpräglad på Alex Blumberg, Chana Joffe-Walt, Jacob Goldstein et al.

I kategorin ”jag förstår, nu får jag ångest”: Cervenkas pengar, blogg + hans krönikor. Jag hade kanske inte gissat på att just SvD Näringsliv av alla ställen på webben skulle lyfta fram en skribent som Andreas Cervenka, men som inblick i hur den pågående finanskrisen pågår tycker jag det är strålande.

Det är alltid bra att inte vara helt okunnig om vad som händer i världen runt omkring. Något som verkligen oroade mig var Planet Money-podcasten ”Writing the Rules” som följde hur begränsningen av bankers spekulationer mm. efter finanskrisen skulle tolkas i lag. Lagtolkarna höll öppna möten för att få in folks åsikter. De enda som kom var lobbyister och finansfolk: Ingen annan var tillräckligt engangerad…