Började veckan med att hjälpa min mamma att flytta in min mormor på ett långtidsboende. Det var en förvånansvärt urkramande upplevelse. Oma har visserligen inte kunnat bo själv sen i höstas och det var ännu längre sen som hon fick sin demensdiagnos, men av någon anledning tog det verkligen hårt nu att behöva hantera det mer.

Tillbringade hela första delen av veckan vaken om nätterna och läste på om demens, och funderade över hur det skulle gå för Oma att flytta. Men, än så länge verkar det ha gått bra. Peppar peppar.

Under veckans sista två dagar felsökte jag sidkod i ultrarapid p.g.a. sömnbrist och spelade sen igenom mitt julklappsspel, Papers, Please. Det gick på inte för många timmar, men sen låg jag vaken på nätterna och malde igenom det i huvudet. Det kanske inte låter som ett säljande argument, men… Vilket spel! Vilket sätt att använda spel som berättande!

”Dystopisk dokumentthriller”, ja, eller pappersstämplingssimulator. Det här är ett spel som du spelar för att du får det rekommenderat, fastnar i totalt och sen försöker övertyga alla andra om att spela. Så spela det!

I lördags var jag och hälsade på grannarna som bor i andra halvan av huset vi ska hyra. Dom var trevliga, vilket var trevligt! De flesta korten jag tog var på det rötna hönshuset som måste renoveras upp, men lite huskort blev det också!

huset

Resten av helgen skulle tillbringats i en maratonjobbattack tillasammans med tecknarkollegor som också behövde tvinga ritfingrarna att gå i takt. Tyvärr blev det i praktiken en halv jobbdag, hemresa och trötthetskollaps. Denna söndag har jag suttit och stirrat rakt fram som en avstängd robot gjord av kött.

Alltså: Det HAR varit en sjukt givande vecka. Jag känner mig mycket bättre i förhållande till Oma än jag kunnat göra på länge. Papers, Please var en upplevelse och har påmint mig om allt intelligent man kan göra med berättande. Mina blivande husgrannar är trevliga. Jag löste ett jobbigt webbsideproblem och jag har i alla fall ett gäng skisser för tecknandets del, och till slut fick jag till och med sova.

Men nästa vecka får gärna bli lite mer chill, tack. Kan till och med sträcka mig så långt som ett par dagars tristess!

Sagan om Ruckelslottet går mot sitt slut. Huset ska rivas / säljas, och senast om ett par månader måste vi bege oss. Stina (feat. Love) tittar på lägenheter i ytterförort, men även om min håg dit låg har jag inte kassa till detta. Mina val är väl i princip:

• Flytta hem till mor… igen. Sälja hönsen, klämma in en fjärde katt i lägenheten, och spara pengar intensivt. Detta är inte min dröm, mor får ursäkta…. ehhh, mor är nog väldigt glad att detta inte är min dröm, ärligt talat.

• Lösa ut mina lägenhetspoäng och hyra lägenhet. Sälja hönsen och låta Krisse bli innekatt. Vi snackar inte centrala stadsdelar, dock. Bäst till står jag i Upplands-Brohus lägenhetskö, så en etta med kokvrå längst ut på västerpendeln kan bli min. Detta är inte min dröm, och jag gillar inte att bo i lägenhet.

• Äntligen köpa mitt ruckel i skogen…

…ja, jag ska åka och titta på ett hus i skogen idag. Det ser ovanligt fint ut för att vara i min prisklass, men det ÄR i min prisklass, så vi snackar primitivt boende. Men, vacker tomt. Skog. Plats för djur. Och mig. Själv. I skogen.

torpet

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till min dröm om huset i skogen. Det finns en del praktiska problem (t.ex. frånvaro av riktigt badrum inne) men de går ju faktiskt alla att lösa. Jag har körkort, och kan ta mig till världen omkring. Så långt bort ifrån civilisationen ligger det inte. Men. Men, men, men. Det grundläggande problemet är egentligen min oro för att bli sedd som ett RIKTIGT freak. Hur långt kan jag gå?

Jag är redan mer eller mindre kufig, det får jag ju inse. Bara att jag jobbar som tecknare/fattig, äger höns och har bott i ett (centralt!) ruckel med 17 inomhusgrader på vintern gör mig underhållande konstig t.ex. på hotelljobbet. Standarden för att vara udda är högre i tecknarkretsar, där standarden är att vara lite udda. Men även här är det väl möjligt att uppnå.

Tänker på (ett helt annat sammanhang, mer bestämt mat) där Stina sa att hon skulle skämmas över mig. Där har man ju gått för långt, socialt. Steget mellan att vara en skön kuf och en bisarr galning på tunnelbanan, kvinnan som samlade svanar i lägenheten, typ.

En del av min oro kommer av att jag vet att jag i mig själv är hejdlös. Jag saknar verkligen all äkta känsla och önskan för att göra som jag ska, i alla sammanhang, så länge jag följer min egen etik. Men jag har en väldigt stark känsla för hur andra människor ser mig, och jag är faktiskt rädd för att hamna för långt utanför normalt. Jag har redan gjort så mycket konstigt. Kan jag verkligen släppas lös själv? När går jag för långt? När kommer Åke Mokvist och intervjuar mig för De Ovanliga?

Jag önskar att jag var en grundtrygg människa som inte brydde mig om sånt. Det är jag ju uppenbarligen inte.

Å andra sidan. Tanken på att sitta själv på 25m2 med kokvrå i Upplands-Bro. Herregud.

Av och till när jag drömmen om att ta mina vänner i en kappsäck och flytta till en avfolkningsbygd. Ja, avfolkningsbygder har skitbilliga hus eftersom dom ligger långt från exempelvis jobb. Men frilansare kan jobba hemifrån, och frilansare är fattiga, så frilansare BEHÖVER bara billiga hus. Min plan är genial.

Ikväll har jag utsett en lämplig ort: Rundvik! Lyss på mina argument:

Fina hus som kostar 100.000 – 200.000. Köper du 105.000-villan med en kompis behöver du inte ens bekymra dig om återförsäljningsvärdet: Det motsvarar ändå bara utlägg för ett års hyra på 4300/mån!

• Ligger vid Nordmalings station på Botniabanan, och utan hyra kan man lätt kosta på sig ett pendlarkort på SJ. Halvtimme till Umeå! I Umeå lär det finnas både skoj, universitet och veganer.

• Lokal fin natur som hav, skog och någon sorts älvdelta. Enligt Wikipedia finns i grannskapet såväl resturanger som armbrytningsklubb och pulkabacke.

• Hus med bastu på ovanvåningen! JA!

drömhus

På en skala från 1 (oseriöst) till 10 (stenseriöst) är denna dröm typ 7 (att flytta in i en yurta är 4). Jag mår illa av tanken på att flytta runt runt i Stockholm/Malmö/GBG med stressad katt och mina saker i eviga kartonger. Jag vill inte bo i en etta. Jag kommer aldrig få lån på miljoners, jag vill inte HA lån på miljoners. De enda Stockholmsnära husen NÄSTAN i min prisklass är fritidshus på plintar i skogen utanför Södertälje på arrendetomt utan vatten, avlopp eller el.

Det som hindrar mig att flytta är givetvis tanken på att hamna i en liten bygd utan vare sig rötter eller vänner, speciellt en utflyttningsort som folk överger i och med att den lokala industrin lägger ner. Norrlandskusten verkar ju där ändå mindre skrämmande än dom riktigt ledsna hålorna i norra Uppland / Gävleborg. Men hamnar man någonstans med 1000 pers så blir det ju väldigt beroende på just vilka som råkar bo där. Hur veta om man tittar på en sån där skön trakt som accepterar sina original, eller en sån där skitläskig by där en glad stockholmsfjolla med pensel och katt skulle bli spetsad på påle, typ?

Men. Frilansarkompisar. Det är tradition att konstnärer etablerar sig på billiga platser som andra övergett. Rundvik blir Bottenhavets Berlin, med bastu och snöskoter. Kom igeeeeen.

Världsåret 2011 kanske inte var så pepp; Valentinåret 2011 var å andra sidan trevligt. Här är några heta trender under året som gått!

#1: Ruckel

Ruckeltrenden slog stort i år! Redan i början av året var jag inne på alternativa boenden och rent ut förfallna skräphögar, men jag vågade väl knappt tro på allvar att jag inte skulle bli sittandes i ett rum i Upplands Väsby resten av livet.

Vändningen kom i Oktober! Efter ett halvårs drömmande runt Booli och Blocket hittade jag Huset. Uthyres som rivningskontrakt. Sommarstugestandard. Nära till folk. Fuck yeah. Ett snabbt samtal med Stina, ett mail, och det var vårt inom en vecka!

Nu sitter jag här i det flagnande huset med 18 graders värme, lutande golv, fuktskador i taket, bisarra muralmålningar, katter & kompis. Och jag är lycklig. ♥

…vet dock om att jag måste flytta inom ett år eller så. Drömmer alltså vidare. Torp? ”Husvagn”? Udda, eller hejdlöst galna lösningar? 2012! 2013!

#2: Skogen

Skogstrenden peakade under första halvåret, men det hade mer att göra med tidsbrist under hösten än något annat. I vilket fall. Jag var ute och trampade runt redan i april medan jag väntade på att snön skulle försvinna (minns ni snön??), men det var när jag hittade en annan skogsmulle i Stina som vi kom iväg lite längre.

Nu har vi vandrat större delen av Sörmlandsleden mellan Järna och Malmköping. Så fint.

#3: Katter

Jag tog med mig Krisse till Rucklet, där även Stinas Love bor. Lika mycket katter som folk här, med andra ord. Ständig underhållning.

#4: Folk

Det är faktiskt sjukt trevligt att bo med folk runt sig, laga små middagar, ses & trivas. Det är väl mest det som inte får mig att försvinna ut i skogen med en yurta redan nu, dårå.

#5: Jobbomväxling

Bokserien jag illustrerade för Rabén & Sjögren la ner, men å andra sidan har jag gjort mitt första tecknarjobb för KP, och folk har spontant hört av sig för att ge mig jobb. Lönekneget i säkerhetskontrollen på Arlanda blev för uselt, men jag hittade ett trevligt litet hotell att återgå till nattjobbandet på.

Jag jobbar på, men jag kan ju inte påstå att 2011 blev året då jag fick ett tydligt fokus. Oh wellah!

Bubblare: Inlagda grönsaker

Det började med att Janetta & pudeln släpade iväg mig på att gräva upp gerillaodlade jordärtskockor, men det var dom egeninlagda rödbetorna som fick mig helt fast. Och den riktigt lyckade surkålen! Grönsaker i glasburkar: Det är så jävla gott! ♥

Det är svårt med bloggandet! Jag har gjort en hel del tecknande och grejer på senaste tiden, det har jag faktiskt, men inget jag får lägga upp här riktigt än. Samtidigt har jag flyttat, med väldigt kort varsel. Jag bor nu i ett mycket roligt (om än lätt kylslaget) gammalt hus som jag hyr tillsammans med fellow tecknare Stina Lövkvist.

Huset är i och för sig en estetisk upplevelse på många nivåer. I grunden är det ett gammelhus från förra sekelskiftet som sakta förfallit till ett skick där det köptes bara för att rivas. Men vår hyresvärd blev pappa istället för att ägna sig åt sitt husprojekt, och hyrde alltså ut skruttvillan till två tidigare hyresgäster för att täcka lånekostnaderna. Dessa satte sin alldeles egna prägel på det hela, och sen kom Stina och jag och renoverade järnet.

Ja, redan i hallen ser man hur två bohag har mötts, korsbefruktats och bildat nya spännande hybrider. Jag har tillfört svart, vitt och sju miljarder växter som täcker alla möjliga ytor. Stina har tillfört guld, ljus och starka färger.

Tidigare hyresgäster hade lämnat efter sig vackra detaljer så som dessa väggflames, utförda i spritpenna av ”Joel”. De lämnade också smuts, fönster tätade med frystejp, och en plåttunna full av trash.

Ingen sentida galenskap kan dock rå på den ursprungliga! Det syns bäst i källaren, där rå fukt och brutala elinstallationer samsas med ett gäng säregna muralmålningar. Drar man exempelvis undan de blå plyshgardinerna i trappan kan man avnjuta en serie bilder av celldelningens olika faser:

Fantastiskt! Nästan lika fantastiskt som tomten. Jag behöver bara lyfta ögonen från mitt arbetsbord för att se syrenbuskar, gamla fruktträd, tallar och ekar. Detta kommer bli så sjukt fint.