Jag borde ha krupit ner i snarkofagen vid det här laget men HERREGUD JAG KAN TECKNA IGEN. Typ. Med pauser, stödskena, handgymnastik och tålamod, men idag lossnade det så pass att jag (totalt) kunnat hålla en arbetsdag utan att få ont. Det är det bästa som hänt den här jävla helgen det!

benrangel

Glimt av vad jag jobbar med just nu, för HERREGUD JAG KAN TECKNA IGEN. Har insett att jag när en stillsam liten dröm om att någon gång få traumatisera barn med mina bilder, lite i stil med hur sjukt rädd jag blev när jag läste ”Häxorna” av Roald Dahl och öppnade uppslaget med Quentin Blakes vidriga överhäxa. Men kanske spelar små barn Grand Theft Auto i den åldern i dessa dagar, och där står jag med mitt fåniga skelett.

Det är tur att jag kan jobba igen får man väl säga, för i morgon ska jag åka iväg och kolla på ergonomiska dataprodukter. Tvåtusen spänn för en datormus, det är tur att vi frilansare rullar runt i våra guldpengar. Vi tar en gammal serie från 2008 också

Alltså, trasig hand känns VÄLDIGT årskiftet 10/11. Dum-Valentin har lyckats återskapa överansträngningen / inflammationen i höger hand som jag släpade runt i på ett par månader då. Precis som förut överanvände jag höger hand. Precis som förut försökte jag kompensera med vänstern, vilket denna gång höll i två veckor men sen började VÄNSTER hand klaga. Japp. Nu har jag matchande stödskenor på båda händerna…

mun-porträtt

Experimenterar nu med fot- & munteckning! Mest för att jag har så satans tråkigt när jag försöker vila mina händer, och det är det första folk föreslår att jag ska roa mig med. Jag tänker mig att höger fot borde vara rimligt lättdresserad, men märkte direkt att det största problemet är att pappret hamnar så långt bort från ansiktet. Det, och att man försöker använda en FOT.

Fotbilder

Jag googlade runt och hittade munmålning som ett alternativ. Det är på en del sätt lättare (nära ansiktet!) men lite som att försöka teckna med en seismograf.

Munteckning

Första bilden (med stödskenorna) är också muntecknad. Jag gillar faktiskt något med linjerna där, och jag fick av någon anledning nästan-komplimanger för fotbilderna. Men, låt oss fejsa fakta: Jag har en barnbok kvar att illustrera i år och jag tror INTE att den lite mer expressionistiska stilen är vad som förväntas. Det skulle vara gött att få händerna tillbaka, och när jag väl får det lovar jag att komma ihåg att man måste ta hand om dom bättre. Om jag så ska behöva göra ett till korsstygnsbroderi.

Så, tills dom fått vila ut: Podcasts, webb-TV, kanske lite fot- och munteckningar. Promenader. Väldigt långsamt datorskrivande med enstaka fingrar. Wah!

Tidningen KP har en tendens att ramla in här i Ruckelslottet, trots att samtliga invånare ligger lite över åldern på tidningens målgrupp. En sak man kan säga om KP #10 2013 är att det har ett väldigt fint omslag!

KP10-omslag

Det finns många steg på vägen att nå någon sorts professionell nivå, men jag måste ju säga att få göra ett omslag till KP känns väldigt kul. Kanske för att KP är en sån institution — Alla läste KP när jag var liten, då illustrerade typ Cecilia Torudd och Gunna Grähs. Jag blev mäkta imponerad när jag insåg att min Ruckelkompis Stina var en av nuvarande KP:s stammisillustratörer. Och nu har lilla jag fått göra ett omslag.

Jag illustrerade en spelplan i numret innan som jag blev väldigt glad över, också.

Sandslott-2013-KP9

En annan kul grej som jag inser är att med det här + mina uppdrag som jag fått från Opal har jag äntligen fått börja jobba med akvarell. Av någon anledning höll jag helt på att glida in i facket ”cartoony teckningar med datorfärgläggning” när det gällde vad folk var beredda att betala för ett tag, förmodligen för att det var det jag gjorde för Rabén & Sjögren. Jag försökte ändå envetet motverka det genom att trycka in alla mina gamla / nya akvareller som jag gjort för mig själv i diverse sidor och portföljer och låtsas att det också var jobb, va va? Äntligen verkar jag ha lurat övertygat folk.

Missförstå mig rätt — Jag gillar att teckna cartoony barn med datorfärgläggning — men det är något så tillfredställande att sätta sig ner med en stor akvarell. Jag har aldrig lärt mig någon korrekt teknik, så jag kan aldrig vara helt säker på vad som ska komma fram.