Tidningen KP har en tendens att ramla in här i Ruckelslottet, trots att samtliga invånare ligger lite över åldern på tidningens målgrupp. En sak man kan säga om KP #10 2013 är att det har ett väldigt fint omslag!

Det finns många steg på vägen att nå någon sorts professionell nivå, men jag måste ju säga att få göra ett omslag till KP känns väldigt kul. Kanske för att KP är en sån institution — Alla läste KP när jag var liten, då illustrerade typ Cecilia Torudd och Gunna Grähs. Jag blev mäkta imponerad när jag insåg att min Ruckelkompis Stina var en av nuvarande KP:s stammisillustratörer. Och nu har lilla jag fått göra ett omslag.

Jag illustrerade en spelplan i numret innan som jag blev väldigt glad över, också.

En annan kul grej som jag inser är att med det här + mina uppdrag som jag fått från Opal har jag äntligen fått börja jobba med akvarell. Av någon anledning höll jag helt på att glida in i facket ”cartoony teckningar med datorfärgläggning” när det gällde vad folk var beredda att betala för ett tag, förmodligen för att det var det jag gjorde för Rabén & Sjögren. Jag försökte ändå envetet motverka det genom att trycka in alla mina gamla / nya akvareller som jag gjort för mig själv i diverse sidor och portföljer och låtsas att det också var jobb, va va? Äntligen verkar jag ha lurat övertygat folk.

Missförstå mig rätt — Jag gillar att teckna cartoony barn med datorfärgläggning — men det är något så tillfredställande att sätta sig ner med en stor akvarell. Jag har aldrig lärt mig någon korrekt teknik, så jag kan aldrig vara helt säker på vad som ska komma fram.