Fortsatta vattenfärgsstudier. Jag är helt inne på vita fält och blåtoner. Någon sa att det ser ut som en väldigt sorgsen Prideparad — det är faktiskt ganska rätt, İstanbul Pride var rätt sammanbitet jämfört med, säg, Stockholm Pride. När jag ser på mina bilder därifrån är det inte många som varken går eller ser på med leenden.

beyoglu-istiklal-pride_blyerts-th beyoglu-istiklal-pride-th

Vattenfärg på blyerts fortsätter överraska mig: Innan färgläggning är det så väldigt mycket linje och alla delar av bilden är jämlika, efter färgläggning dominerar färgfälten ögat totalt och betonar/tonar ut olika element helt skoningslöst. Färg: Scary shit.

Nu gräver jag ner mig i min ateljé med förberedelser för bokmässan. Har du vägarna förbi Göteborg vandrar jag förmodligen runt i Serieghettot på mässdagarna, i alla fall Tors/Fre. Myling är där med Silhuetter också, så kom förbi och bläddra lite.

Där glädjen när man jobbar på något och det börjar bli rätt, inte för att man har det helt i hand än, kanske inte, men man känner vart det är på väg och man vet att det kommer komma ända fram. DEN glädjen.

(Stackars den jättebögige killen som gick längst fram i Prideparaden på ett av mina foton: Jag experimenterar helt hänsynslöst med hans utseende för att komma på hur jag vill teckna / färglägga. Utifall att han är ett fan av svenska tecknarbloggar: Özür dilerim, çizimlerden daha güzelsiniz!)

blyertstestigen-th skisskiss-th
blyertshus-th

Experiment i stålpenna för att se om jag kan skaka loss lite liv i lite karaktärsteckningar.

klara linjen klara linjen klara linjen

Tyvärr tror jag att alla försök att satsa seriöst på en klara-linjen stil är hopplös: Dels kan jag inte komma på något sätt att färglägga ligne claire på ett sätt som jag själv inte tycker är stentråkigt, dels bär jag på ett pyrande hat mot Tintin ända sen barndomen och det enda jag kunde tänka på medan jag gjorde den sista bilden var… jaa, se titeln!

Men jag är redan mindre blockerad, så på så sätt är det fint.

SÅ HÄR ÄR DET asså asså va. Jag har kommit på att drivet efter min Idé™ inte är ett grafiskt driv så mycket som en kommunikationsmässig dröm, hopp och önskan. Jag vill alltså att folk ska se på min sida och INTE tänka ”Å såna fina färgglada bilder, så trevliga och lämpade för barn i åldrarna 6 till 11!” ELLER ”Gu va fint målat, jag kan se en fantasyserie i den stilen!” ELLER ”Vilka fräsiga seriefigurer!”

Jag hade snarare tänkt mig: ”Vilka fina bilder, dom får mig att ta till mig berättandet enkelt samtidigt som de lyfter ämnet och tillför en egen dimension till verket utan att för den delen ta över fokuset helt, passande nog för en berättelse om tämligen viktiga ämnen i dagens samhälle!”

Är det så mycket begärt?

Ööhhh. Ja, frånvaron av uppdateringar beror alltså inte på att jag inte ritat något den senaste veckan, utan på att jag kört fast i en total blockering där jag är missnöjd med allt jag gör. Jag kan helt enkelt inte låta bli att tvivla på att mina teckningar kan tas på allvar. Buhu.

Studiofoto Studiofoto Studiofoto

Stilexperimentet tog en paus när jag skulle rita in mig själv och kom på att jag fortfarande inte vet hur jag ser ut i min nya frisyr. Som inte är så jävla ny längre, för den delen. Men oavsett stil… öhhh! När man lägger tecknandet åt sidan för att det är roligare att bokföra kvitton så har något gått fel. Face the face.

(Och så måste det vara på frihand! Dissa skissa!)

Valentin Valentin

Första klottret från i går kväll, andra klottret från i dag kväll. Andra klottret gör mig lite gladare — Någon gång i den bistra nattimmen i går började jag undra om jag ser ut som avkomman från ett trevägsmöte mellan Kalle från Kalle & Hobbe + Kalle från Kalles kaviar + 91:an Mandel Karlsson på riktigt. Ack!