VÄXTERNAS UNDERBARA LIV

…heter en bokserie som gavs ut 1939 som läroböcker för folkskolan. Ett antal ex hamnade på biblioteket i Löderup och kom via min pappa till mig när jag var liten.

Böckerna har ett gäng kapitel, och varje kapitel handlar om en växt. För att göra dom lite mer spännande är varje kapitel ett litet skönlitterärt äventyr med barn i huvudrollerna. Barnen är i regel välartade små gossar i shorts och stickad väst / flickor i page och knälång klänning, och dom har spännande äventyr som att gallra rovor, träffa unga ingenjörer som föreläser om hur utdikning av kärr påverkar träd, eller få åka med pappa och titta på skördning av lin i Estland.

Trots dom otroligt tråkiga barnen gillade jag verkligen böckerna, och det var ju mest på grund av växterna. En stor del av det var bilderna. Insåg när jag hittade dom nu hur mycket de ändå påverkat mig. Jag är fortfarande rätt förtjust i den sortens gamla illustrationer och deras pedagogiska-men-alltid-dekorativa bildkompositioner. Något som både förbättrar och försämrar mina egna bilder, tror jag.

Respekt till Anders Teodor Byberg (1886-1973), alltså. Här ett litet utdrag ur Växternas underbara liv IV: Växter från främmande världsdelar.

banner

(Klicka här för att läsa hela inlägget…)

I går var jag på Vodou-utställningen på Etnografiska. Jag rekommenderar ett besök till alla. Visuellt var det bland det finaste jag sett på länge. Idag har jag kammat nätet på bilder från den här samlingen (som annars finns hos en Marianne Lehmann) för att inte tappa bort det helt.

Tyvärr funkar foton inte riktigt av samma anledning som jag inte kom mig för att köpa kompendiet på Etnografiska: Dels är det skulpturer som ska ses i tre dimensioner, dels är det mesta så stort att det inte funkar lika bra på små bilder. Bizango-soldaterna som finns på de flesta affischer är visserligen snygga oavsett format, men det är STOR skillnad på att se dom framför sig i verklig mänsklig storlek.

Dessutom: Som jag har märkt nu när jag jagat foton på nätet (bilderna är inte från utställningen i Stockholm) och jämfört så är Etnografiskas utställning ovanligt snyggt planerad och belyst. Det är viktigt när så mycket bygger på speglar, paljetter och andra reflekterande material.

Så jag är lite bister över att inte hitta någon bra bild på den fantastiska skulpturen av Drottningen med Stjärnan och Draken. Och jag tänker inte ens försöka lägga in något foto på dom helt vansinnigt slående magiska speglarna: Gigantiska 1700-talsspeglar som tagits från de franska kolonialisterna vid slavupproret och sen dekorerats med skulpturer, kedjor och ben. De måste ses i verkligheten.
Åk till Etnografiska!

Uppdaterat: Hells yeah! Någon som ändå lyckats ta rätt fina bilder på speglarna (och många Bizango-krigare) i fin belysning.

Lelle%20Modig%20p%C3%A5%20Vodou-utst%C3%A4llning

Jag skulle kunna göra en serie om hur slafsigt det är att deadline-jobba hemifrån, men det gjorde jag ju redan för ett år sen. Sorgligt lite har hänt sen dess: Min skäggväxt har inte blivit vackrare, men katterna har blivit två.

Jo, förresten! Jag börjat planera arbetstiden med hjälp av stoppuret i mobilen. 60 minuters jobb för att jag inte ska fastna i tecknandet och råka överanstränga handen, pip. 20 minuters paus för att jag inte ska fastna på Facebook i tre timmar, pip. Är jag beundransvärt välplanerad eller är jag bara konstig nu igen?

För att inte säcka ihop helt mentalt försöker jag hitta kreativ inspiration också. Bland det finaste jag ramlat över på ett tag är Fayum-porträtt.

Fayum-porträtt målades för mumier under den romerska perioden i Egypten. Som man kan se är dom gjorda i skiftande stil (och kvalitet), men jag tycker många av dom är sjukt tilltalande. Lite skeva överlag, men blandningen av realism och ikonisering är verkligen jättefin. Dessutom tycker jag att både människorna på bilderna och målningarna i sig känns läskigt mycket närmare i tid än 2000 år.

Så. Nu vill jag måla. Det hinner jag inte. Men glad blev jag, i alla fall!