Jag gillar satyrer. Satyrer spelar blåsinstrument. När jag sa till Lisa Medin att jag funderade på att teckna porr visade hon mig Druuna, och vid den åsynen krossades mitt libido till aska. Detta är dock inte porr på riktigt, utan lite lätt ekivokt i värsta fall. Men fint. Mycket finare än Druuna!

Inspirerat av en indisk bild jag surfade förbi på nätet… typ. Som jag märkte härom veckan när studion var pepprad med grälla indiska plastaffisher så kommer jag nog aldrig tycka den stilen är fin. Detaljerna och ikonografin gillar jag, däremot.

Ja, och så gillar jag FÄRGERNA när det är tillräckligt grällt för att man ska bli sjösjuk. Därför satt jag alldeles för länge och försökte färglägga i proportion för hur snabbt jag klottrade bilden, men det blev inte som jag ville ändå. Kanske måste man helt enkelt sätta sig ner med lite ”inspiration” om det ska bli äkta popkonst från förr:

Hepilepsianfall! Sätt på lite kärleksfull musik i bakgrunden.

Eller en sak till som jag verkligen gillar med indiska affischer är kombinationen näpen plutmun och fluffiga mustacher. Som hela 1800-talet i en mixer, med smink!

Månaden som varit, har varit sjukt obehaglig, desvärre, med familjeproblem. Att sitta på min fina nya arbetsplats har varit skitkul, men det var väl det som var kul. Tyvärr. Produktiviteten stendog ett tag där.

Saker ser dock ljusare ut, och idag kom äntligen flödet som jag arbetat som fan med att försöka uppnå. Med ena handen ritade jag barn i sex-/sjuårsåldern, med den andra ritade jag MONSTER. Jag sparar på barnen till en senare dag, så här är några MONSTER.

Dom flesta små demönerna var bara mina vanliga deformerade anatomiexperiment…

Eller, dom allra flesta var ansikten. Någonstans började jag känna mig som att jag borde teckna metalomslagsmonster jäääh!!

Sen ritade jag det här rå-häftiga gänget:

…men sen ritade jag inga flera, för hur blir det häftigare än ett monster med skepparkrans?

Ja, alla roar vi oss på olika sätt. Det här med att ligga naken på stora kugghjul är förmodligen en trend.

Diana är fortfarande husse till Leander. Jag äger enbart min egen humor. Kugghjulet drömmer om en värld där perspektiv finns på riktigt, men en del bilder lägger man inte ner så mycket tid på.

Annars jöbbar jag med lite grejs som inte bör läggas up på bloggen, tror jag. Vi synes!