Valentin & det där krånglet när man har en idé i huvudet, idén kräver en stil som man har en vag annan idé om hur man vill ha den, men ingendera är något man behärskar… än! Eller kanske är det bara jag.

Jag har alltså en dröm om en snabb linjebaserad tuschning, baserad mer på hur mina skisser ser ut mer än mitt vanliga detaljfokus. Det hela ska vara färglagt med vattenfärger, men inte bli monokromt. Och jag vill teckna verkligheten, så har jag utgått från (men inte ritat av!) foton från Istanbul:

Istanbul Pride Istanbulhus

OK, det är inte fult, men det är inte min idé. Rent spontant så 1) såg det mer lovande ut utan färg, 2) fast jag behöver arbeta mer på att teckna snabba ansikten snarare än bakgrunder, 3) det är för färgglatt, det drar mot mina barnboksteckningar vilket är helt fel känsla, 4) jag måste lägga de mörkaste fälten först, särskilt Pridebilden är vitfläckig på håll och får förgrunden att smälta ihop med bakgrunden. Husfasaderna är å andra sidan för realistiskt färglagda.

Inför nästa omgång så ska jag prova 1) att göra fler stiliserade men inte cartooniserade ansikten, 2) pröva monokrom med färginslag istället, 3) slå mig själv på fingrarna när jag märker att jag börjar lägga för detaljerade skuggor i alla fall. Linjerna ska lyfta färgfälten, inte tvärtom!

Det kanske vore skönt att ha en stil, jag menar EN stil…

Egentligen två bilder, att hänga i varsin långsmal ram, förmodligen på Lyckotal. Jag köpte ramarna och satt och flummade ihop teckningar åt dom bara på skoj, för en gångs skull. Den första blev bättre än den andra, tydligare och lugnare, tror jag. Men men.

solupp-ned-gang-th

Nostalgikick för mig, som brukade teckna sjukt mycket svart/vit ful-Art Deco-ish förr i tiden. Oavsett hur man vrider och vänder på det har jag dock suttit ett helt gäng timmar och åstadkommit den ”negativa spegelbilden”, alla visuella clichéers urmoder. Men jag bryr mig int’!

(Jag har sagt tidigare att jag vill göra en serie med ”person som symboliserar en Abstrakt Idé, hallå Mucha”-pasticher i art noveau-stil, med män istället för de vanliga brudarna, och hävdat att det är det som är poängen. Något åt detta kunde ju det här vara också. Det är dock en halv lögn, för jag tycker helt enkelt att det är jävligt kul att teckna såhär ♥)

Mer färgläggningstestkladd på Mylingserien, fast det är väldigt snax dags att sätta sig ner och göra den på riktigt.

ffeb09_web-th

Jag måste bara bestämma mig för hur gammal min huvudperson ska vara. Jag börjar skissa någon som är kanske 30+, men slutar med någon som är mellan 50 och 2000 år gammal efter att ha gått lös med penslarna. Skärpning!

AND NOW, for something completely different! Zip Zack Steve / Stefan, från Lisa Medins epos Medley, som rock’n’roll trubudadur med el-luta.

stefan_medley_fanart-th

Dagens nyttigaste åstadkommanden: Jag kommer närmare och närmare hur jag faktiskt vill teckna min serie om Alan Turing. De realistiska grejer jag gjort tidigare har bara varit träning på hur mannen ser ut, men vilken stil jag faktiskt vill ha har jag inte kunnat skaka loss. Men nu kommer det snart, känner jag. Mindre skisser; mindre detaljer; mindre perfektionism. Mer liv.

1 st akvarell, väldigt löst efter ett fotografi:

Fler skisser. Han har ett fascinerande svårt ansikte att teckna, det sitter inte riktigt i handen än: