Julkort 2012

Julkort 2012! Annars har jag jobbat för mycket för att få tid med min vanliga julpysselstämning, och jobba måste jag julen igenom också. Men snön gör i alla fall sitt bästa för att hjälpa till. Ruckelslottets pysselkväll åstadkom i alla fall några små pepparkakor…

Pepparkakor

…och igår kom granen in. Årets upplaga är, som precis som julstämningen, lite förkrympt. Men fin ändå.

Julegran

Tänkte byta frisyr lite, dels för att det är så jävla kallt med rakat på sidorna om vintern, dels för att jag under oklippningens tid vaknat med lugg och började gilla det. Så, lugg. Hur svårt kan det vara att klippa luggfrisyr på sig själv?

Svaret är ”svårare än jag trodde”, men jag tror jag tycker det blev helt OK. Problemet när jag klipper mig själv är väl i stort sett samma som alltid, annars: Man står i badrummet och känner sig ganska het, sen går man ut, tar på glasögon & kläder och blir så jävla snäll. SNÄLL.

Nu ska jag bara lista ut hur man snyggast får långluggen att gå in i de korta sidorna, för jag tycker det blir viss antennvarning i profil. Hittar inga bra tips/bilder på nätet, någon som har koll…?

Kiwi lämnade hönshuset igår i en flyttkartong. Jag kan ärligt säga att han åkte ut till landet, till en tjej som har en himla massa höns som strövar runt fritt på en stor gård… Men jag tror inte han var där länge nog för att uppskatta det.

Boss och Böna kommer nog inte sakna att bli konstant antastade av en ungtupp som precis blivit könsmogen, så det kanske är bäst så. För att inte behöva ha en för liten hönsflock hade jag dessutom turen att kunna köpa ett par dvärgsilkeshönor samma dag:

Dessa små nussetussar hävdar alltså att de är höns. Herregud vad söta dom är! Just nu bor de i ena halvan av hönsrummet, som jag delat av i två med galler för att undvika blodbad. Jag hoppas dom inser att dom är för små för att kunna utmana Boss och ger sig, men den bruna verkar i alla fall lite sugen på att brösta upp sig och hackas genom gallret.

Får se om de får behålla namnen de kom med, eller om, baserat på hur de betett sig hittills, de kommer få heta Bitch och Fluff. Tuff och Fluff? Tuff och Tönt?

För andra året i rad tillbringade jag Allahelgonaafton på Skogskyrkogården. Det är en ganska märklig helg som blir ännu märkligare på Skogskyrkogården där mängden av folk får det att likna en väldigt stillsam festival. Och det är ändå bara de levande: Ljusen för de döda är ännu fler. I mörkret ser levande eld just levande ut, och lyktorna som närvarande andar.

(Klicka här för att läsa hela inlägget…)

En av mina hangups är att realism = orealistiskt. Vi ser inte verkligheten, så att ta exempelvis ett foto av ett rum, utgå från det, och sen tro att det motsvarar hur en person som befinner sig i rummet upplever rummet är helt fel.

Det hela bevisas enkelt en kylig vårkväll då man kliver ut för att slänga en påse kattbajs, men blir stående hänförd av synen av en tunn, tunn nymåneskära som lyser på en bleknande himmel tillsammans med både Jupiter och Venus. Man tar fram sin mobil, som med en hyfsad kamera levererar en rakt upp och ner bild av verkligheten, och verkligheten är astråkig. En fem minuters kludd i Photoshop ger en mer beskrivande bild av vad man faktiskt såg.

Inte nog med att ett foto tar bort allt utom det visuella och gör 3D till 2D, det bortser helt från att man främst ser det man fokuserar på, och att det man ser blir en personlig upplevelse.

En annan sak som fascinerar mig är Instagram. Att få ett foto av sig själv att se ut att vara taget på 70-talet är ändå bara roligt en begränsad mängd gånger, men det är något Instagram-filtren GÖR som gör bilderna snygga. Alla bilder. Till och med naturfoton, och naturfoton är ju helt jävla omöjliga att få till om man inte är en riktigt bra fotograf.


Instagran — Jämför med det tråkiga orginalet

Hur är det möjligt att man kan lägga på ett filter som får min acne att synas mer och ändå få det att se rätt så fräsigt ut?

Min teori just nu är att Instagram ovanligt effektivt motverkar tristessen i ett vanligt overkligt foto av verkligheten. Dels genom att formatet beskär bort onödigt krafs i kanterna av fotot, det man ändå inte fokuserade på. Dels genom att ramar, trams och overkliga ändringar i kontrast och färg gör bilderna mer lika subjektiva upplevelser.

(Ett annat, mer personligt, sätt är naturligtvis att göra egna bilder. Jag ska lägga upp något tecknat, jag lovar!)