Hur är det att ha höns?

Är det inte dags för en hönsuppdate? Kombinationen av rävmassaker på pumlorna och snigelmassaker på trädgården fick onekligen bloggandet att kännas lite dävet, men medan jag inte orkat blogga har en ny generation växt upp.

I alla fall, jag fick frågan hur det är att ha höns. Eftersom det började kännas som blogginläggslängd på svaret… blir det blogginlägg, istället. Trots att man hade kunnat svara kort: Det är supermysigt!

Dynamit-Harriet, Big Gun och en dumtupp.

”Dynamit-Harriet”, ”Big Gun” och en dumtupp.

Jag tycker helt enkelt det är så lätt att se fördelarna med höns. Dom är trivsamma och roliga att titta på, att ta en paus från jobbet och gå ut i trädgården för en hönssafari är bland det bästa med att jobba hemma. Dom lägger ägg som är godare och nyttigare än något man kan köpa i en affär, om man känner sig bekväm med att ens köpa ägg. Har man odlingar man gödsel. Slaktar man ungtuppar får man kött, om man äter kött. Dom äter inte så dyrt, och kan man lägga till matrester slipper man slänga tråkig mat, också.

Efter tre år med höns skulle min ärliga uppfattning vara: Alla som över huvud taget känner sig lockade av att skaffa höns, skulle förmodligen uppskatta fördelarna med höns. En rimligare början borde vara att gå på nackdelarna, och se om man kan klara dom.

Har man råd eller tid att ordna hönsens bostad?

Hönsen är oftast billiga i inköp, och maten är billigare än hund- och kattmat… Det dyraste med höns är rovdjurssäkert och vintersäkert hus och hage. Jag har lagt ut ett antal tusentals kronor på det hela, totalt, och då har jag ändå fått en del saker och byggt själv. Det senare tar tid.

Har man möjlighet att kolla till dom varje dag?

Alternativt, kan man fixa hönsvakt? Höns är nämligen totalt dumma i huvudet, på många sätt. Dom kommer välta ut sitt vatten eller fylla det med spån och bajs. Dom kan fastna på konstiga platser, bli sjuka väldigt fort, hacka hål på varandra om någon börjar, etc. etc. Man kan automatisera mycket för sin bekvämlighet, men man måste titta till dom ändå.

Vill man ha ägg eller husdjur?

Om man vill ha ägg kan det vara värt att tänka på att hönsen lever flera år efter att dom slutat värpa rimligt ofta. Ingen annan kommer förmodligen vilja ha dina gamla höns, så om man skaffar hönsen för äggen kan det vara värt att tänka över vad man vill göra sen.

Klarar man att döda ett djur?

Eller har man någon annan som kan fixa det — på kort varsel, om det behövs? Kläcker man fram kycklingar kommer man bli tvungen att nacka de flesta tupparna, för ingen annan vill ha alla extra tuppar heller. Vill man ha hönsen för ägg, inte bara som husdjur, är det också ett alternativ. Men även om man vill ha hönsen HELT på deras egna villkor, måste man fortfarande vara beredd på att behöva döda dom vid akuta tillfällen. Höns tas sällan till veterinär, om man ens hinner.

Jag har nackat, på tre år, utöver ungtupparna och pensionärer: En frisk höna som visade sig vara så aggressiv att hon försökte döda kycklingar. En av min mormors hönor med kallbrand i foten. En liten tvådagars kyckling med fel på andningen. En stackars huskompis fick avliva en höna akut som blivit rävbiten och hade tarmarna hängande ur kroppen, då fanns det inte ens tid att vänta på mig.

Klarar man död, överlag?

Det känns som så mycket större risk att behöva uppleva döden, oftare och obehagligare än med valfri katt eller hund. Höns är bytesdjur för mycket: Lever dom inte all sin tid i ett säkert fort så kommer rävar, hundar, katter, hökar, örnar, mårdar, vesslor… Är hönsen frigående, kommer någon gå åt någon gång! Höns döljer också sina sjukdomar tills dom ramlar omkull, om dom kan.

Bakgrund: "Pipa", "TDFU". Förgrund: "Kompis" rumpa, "Mohawk".

Bakgrund: ”Pipa”, ”TDFU”. Förgrund: ”Kompis” rumpa, ”Mohawk”.

I alla fall. Trots ovanstående. Jag är helt inställd på att ha höns, så länge jag överhuvudtaget kan! Jag tycker alla som vill borde ha ett litet gäng… fast med rimliga förväntningar!

Här börjar Kompis och dom nyinköpta bli stora, nu. TDFU, tuppen, har börjat gala. Mohawk, överlevande ruvhöna, kläckta fram fyra små dvärgmaraner där i alla fall två blir hönor. Nu hoppas vi på att snart få fler än två ägg om dagen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*