24 timmar i Tyresta

Kände desperat för en skogsrunda innan nästa front med regnväder väller in. En av de fina grejerna med att bo i Paradiset är närheten till Tyresta: Det är fullt möjligt att sega runt en morgon, plötsligt komma på att man vill vandra, svepa ihop friluftsgrejerna och dra iväg. 12:40 var jag ute i Tyresta by, 12:30 kom jag tillbaka dagen efter. I mitten fanns en ovanligt fin Tyrestarunda med många djurmöten. Redan när jag kom från Svartbäcken flög fyra korpar runt och ropade.

C'est moi. Jag är också ett djur.

C’est moi. Jag är också ett djur.

Vägen mot Bylsjön har jag sprungit så många gånger i vintras att den börjat kännas som en transportsträcka, och skytteltrafiken med barnvagnar bidrar väl inte heller till vildmarkskänslan. Men sen gick jag vägen mot Stensjön via brandområdet och det var ett bra tag sen. Vid det här laget en ganska märklig kombination av väldigt frodig låg vegetation, döda tallar och spruckna hällar.

Barnvagnsvänligt

Barnvagnsvänliga barnvagnsslingan.

Brända tallar

Brända tallar och sly.

Vid Stensjön tog jag en tidig lunch. Ute på vattnet simmade två storlommar som ropade ödsligt. Vildmarkskänslan var total tills ett gäng snubbar på tjugonågonting sprang förbi och vrålade till varandra genom hela skogen. Engh. Tyresta en söndag i juni…

Enmansköket

Enmansköket och lomrop (ej i bild).

Jag vandrade vidare mot Stensjödal, där det började bli tunnare med folk. Å andra sidan dök det upp mer djur. En stor rovfågel (vråk?) blev utskälld av ett gäng trastar. Bävrarna såg jag bara hyddorna av, men en av korna vid Åva stod och svalkade klövarna i den lilla ån. Smart.

Bäverdammen.

Bäverdammen.

Fotbadskossan.

Fotbadskossan.

Jag tänkte gå kustleden upp mot Tyresö för första gången. Ganska fint, men jag tror jag förstår varför det är mindre vandrare häråt. Leden gick teoretiskt längs havet, i praktiken på stig genom beteshagar, på asfaltsvägar och förbi småbåtshamnar… Den mest imponerande naturen var tvåmeterstistlarna i ett träsk.

Kvighage, slapp möta dom på nära håll.

Kvighage, slapp möta dom på nära håll.

Sjukt hög tistel.

Sjukt hög tistel.

Eftersom det inte var en så spännande väg (och lite kortare än jag trodde) så kom jag fram tidigt till rastplatsen jag tänkt sova vid, Lillströmsträsk. Som var en fin liten tjärn, varken träskig eller så farligt myggig. Jag fick sällskap av 2 pers som käkade sin middag där, men dom gick vidare sen. Jag och mina fossingar vilade i tystnaden, enbart ett par mountainbikare swishade förbi…

Obligatoriska beachfötter.

Obligatoriska beachfötter.

Pyssel #1: Dra upp hängmattan en bit bort i skogen. Jag slog upp tarpen också, även om det inte blev något regn till slut. Pyssel #2: Eld och pinnbröd. Två saker med något gemensamt, för övrigt: När du sovit i hängmatta, vill du aldrig byta tillbaka till tält. Och när du ätit pizzapinnbröd med ost och oregano, vill du aldrig tillbaka till vanligt pinnbröd!

Hänmattan. Älska hängmattan.

Hängmattan. Älska hängmattan.

Pinnbrödet. ÄLSKA PINNBRÖDET.

Pinnbrödet. ÄLSKA PINNBRÖDET.

Sen satt jag still och tittade på skymningen. Det var ungefär det jag ville ut i skogen att göra.

Vinden mojnar.

Vinden mojnar.

Kvällen kom med myggen, och jag drog mig tillbaka för att titta på solnedgången i hängmattan.

Solen bakom mina fötter.

Solen bakom mina fötter.

MYGGNÄT, AHA HA HA.

MYGGNÄT, AHA HA HA.

…sen sov jag ingenting under natten, för det gör jag aldrig när jag är ute själv. Ligger bara och lyssnar på ljud. Förutom tusen sångfåglar och skällande rådjur var nog de coolaste det jagande kattuggleparet som flög rakt ovanför mig när hanen började ropa. Dom hängde runt ett tag i skogen sen, hörde jag.

Jag sov ett par timmar i gryningen och vaknade skogsfuktig i en lite för varm sovsäck. Vilket man struntar helt i när man går upp och äter vid en skogssjö på morgonen.

Det är så jävla vackert.

Det är så jävla vackert.

Jag gick iväg rätt snart för att svänga in i Tyresta igen. Bara en kvarts vandring bort var det häftigaste djurmötet hittills: En MÅRD hoppade upp på vägen framför mig. Jag har aldrig sett en mård i verkligheten tidigare. Den drog när jag prasslade upp kameran, så nej, ingen mårdbild ( men dom ser ut så här). Kvar på marken låg en nylagd mårdskit.

!!!!!!!!!!!

!!!!!!!!!!!

Sällan har jag blivit så imponerad av bajs. DEN VAR DÄR.

Sällan har jag blivit så imponerad av bajs. DEN VAR DÄR.

Sen sänktes spänningen direkt och jag trampade en massa grusväg innan jag kom fram till ”Storskogsslingan”. Kände inte för att gå igenom brandområdet igen, så jag tog slingan ner mot Långsjön och sen över hällmarkerna för att ansluta till Sörmlandsleden. Ganska folktomt på en måndag, hällmarkstallskog med vildsvinsbök och små myrar som luktade blommande skvattram.

Torrt och tallar.

Torrt och tallar.

Blött och skvattram.

Blött och skvattram.

Sörmlandsleden förbi Årsjön har jag också gått många gånger, men den blir nog aldrig bara en transportsträcka. Så vackert. Det blev varmare och varmare och jag svängde av mot Gammeldammen för att äta lunch och kanske bada. Ångrade mig efter att ha känt temperaturen, plaskade istället runt i strandkanten och störde lite grodyngel.

Skogsspa.

Skogsspa.

Små tjockisar.

Små tjockisar.

I en halv minut eller så tänkte jag sen kanske gå av mot Lycksjön och vandra hela vägen hem, men vid det här laget hade jag fått fina nya blåsor på fötterna. Kom istället till Tyresta by nästan exakt ett dygn efter start, köpte en grillad macka och åkte buss hela vägen hem.

Nu kan väl regnet få fånga mig inomhus i en vecka då, om det måste.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*