2014: Go!

Jag har inget emot nyårslöften: Jag tror att ritualer vid övergångar som nyår är mystiskt känslomässigt hittepå mumbojumbo och alltså kan vara jätteviktigt och förändrande. Om man tar det på allvar, då.

I alla fall: I år vill jag ha en skarpare närvaro i mitt eget liv. Jag tyckte redan 2012 kändes suddigt att försöka komma ihåg när jag gjorde mitt avslut för året då, men 2013 kändes skrämmande oskarpt. Och jag vet ju vad som gör att dagar flyter ihop: När man upprepar saker man gjort förut och bara glider på, vare sig det är skönt eller oskönt. Motsatsen är alltså vad som önskas!

En sak som känns lite tidigt att se om jag kommer orka hela året att skriva dagbok/loggbok:

dagbok

Den som önskar att ha kunnat läsa texten kan ju glädja sig åt att denna dagbok är satans tråkig som litteratur eller ens som tjuvtitt in i Valentin: Tanken är bara att skriva ner vad jag har gjort under dagen, kanske med lite mer lösa funderingar om det är något särskilt jag tänkt på. Jag hoppas märka om det ger mig något att försöka komma ihåg varje dag vad det är jag har gjort, att fånga det på ett papper i ord.

En annan sak jag tänkt på (och tjuvstartade redan under slutet av förra året) är att mer aktivt försöka söka upp nya genomtänkta idéer. Jag läser ju t.ex. konstant något, men det har blivit väldigt mycket omläsningar av böcker jag redan kan de senaste åren, och det som är nytt har mest varit en ganska råddig ström av tankar från internet. Så nu försöker jag få tag i nya tankar att utgå från, gärna i genrer jag inte redan kan eller av intressanta människor som jag inte bara håller med. Hittills funkar det OK: Jag har hunnit med Alain de Bottons Religion för Ateister och Filosofins tröst med en del intressanta vinklingar att tänka på, trots att jag inte riktigt gillar essästilen.

Just nu funderar jag på om jag borde gå och se teater. Jag läste också Rikard Wolffs självbiografi och kom medan jag läste den på att jag aldrig varit intresserad av teater, för jag har tänkt att jag tycker det är tråkigt. Men det slår mig att jag aldrig egentligen sett teater i vuxen ålder, förutom på TV eller i runtomkringsammanhang. Jag vet alltså mycket lite om hur det är, och då känns det ju lite slött att förkasta en 2000+årig konstform.

Ska jag sluta den cirkeln borde jag gå och se Rikard Wolff, då? Det ser ju ut som Teater på pressfotona, i alla fall.

teater

Jag lär ju inte kunna gå på mycket teater med tanke på att en biljett på diverse teatrar i STHLM verkar gå på ett par hundringar som norm, men om någon vill haka på Valentins projekt teater är det bara att säga till!

(Andra förslag på nya vinklar att utforska kan också ges till mig vid tillfälle.)

Life hacking verkar annars lite trendigt. Jag både älskar och är lite rädd för tanken att medvetet jobba med att forma om hjärnan och jaget som lever i hjärnan. Men inte i egenskap av kontrollfreak som vill programmera om sig själv, faktiskt — Att försöka göra om sitt sätt att tänka med nya intryck känns som att det går emot just det kontrollerade, mer som alkemi och magi. Ta in nya saker som korsbefruktar sig och kopplar om synapserna, och man har ingen aning om vad som kommer bli till från det.

Självporträtt med blommor i öronen-copy

Möjligen representeras det inte bäst av tulpanbuketter i öronen. Men något som växer är förmodligen rätt. Livet är för kort för att fastna i cirklar och för fyllt av göttiga saker för att inte kasta sig över som en nybakad semla.

jag_och_livets_goa_semla

Lite mer så! 2014 känns som ett år som skulle kunna vara fullt av fantastiska väntande saker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*