Mental attack

Började veckan med att hjälpa min mamma att flytta in min mormor på ett långtidsboende. Det var en förvånansvärt urkramande upplevelse. Oma har visserligen inte kunnat bo själv sen i höstas och det var ännu längre sen som hon fick sin demensdiagnos, men av någon anledning tog det verkligen hårt nu att behöva hantera det mer.

Tillbringade hela första delen av veckan vaken om nätterna och läste på om demens, och funderade över hur det skulle gå för Oma att flytta. Men, än så länge verkar det ha gått bra. Peppar peppar.

Under veckans sista två dagar felsökte jag sidkod i ultrarapid p.g.a. sömnbrist och spelade sen igenom mitt julklappsspel, Papers, Please. Det gick på inte för många timmar, men sen låg jag vaken på nätterna och malde igenom det i huvudet. Det kanske inte låter som ett säljande argument, men… Vilket spel! Vilket sätt att använda spel som berättande!

”Dystopisk dokumentthriller”, ja, eller pappersstämplingssimulator. Det här är ett spel som du spelar för att du får det rekommenderat, fastnar i totalt och sen försöker övertyga alla andra om att spela. Så spela det!

I lördags var jag och hälsade på grannarna som bor i andra halvan av huset vi ska hyra. Dom var trevliga, vilket var trevligt! De flesta korten jag tog var på det rötna hönshuset som måste renoveras upp, men lite huskort blev det också!

huset

Resten av helgen skulle tillbringats i en maratonjobbattack tillasammans med tecknarkollegor som också behövde tvinga ritfingrarna att gå i takt. Tyvärr blev det i praktiken en halv jobbdag, hemresa och trötthetskollaps. Denna söndag har jag suttit och stirrat rakt fram som en avstängd robot gjord av kött.

Alltså: Det HAR varit en sjukt givande vecka. Jag känner mig mycket bättre i förhållande till Oma än jag kunnat göra på länge. Papers, Please var en upplevelse och har påmint mig om allt intelligent man kan göra med berättande. Mina blivande husgrannar är trevliga. Jag löste ett jobbigt webbsideproblem och jag har i alla fall ett gäng skisser för tecknandets del, och till slut fick jag till och med sova.

Men nästa vecka får gärna bli lite mer chill, tack. Kan till och med sträcka mig så långt som ett par dagars tristess!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*