Bortglömda hörn

Världen är full av platser man aldrig har hört om. I varje land ligger det fler än man någonsin kommer hinna se, men ibland visar sig hela samhällen ligga dolda i okunskapens skugga.

Jag hittade Tristan da Cunha i ett gammalt uppslagsverk, och tillbringade en fascinerad dag med att komma ikapp i min bristfälliga Tristan da Cunha-kunskap. Det är den mest avlägsna bebodda platsen i världen, en av många utspridda öar som fortfarande (typ) lyder under den brittiska väldet.

Ön är 98 km2 stor och består av en enda stor vulkan. Från 15 nybyggare härstammar dagens 260+ invånare, som lever i någon sorts halvt självständigt kollektiv med gemensamt ägd mark och gratis sjukvård (det finns en läkare) och kollektivtrafik (det finns en väg). Där finns en stad, en affär, en resturang / pub. Kommunikationerna med omvärlden består av årliga fraktbåtar. Man kanske får hälsa på som turist, om man skickar ett mail till örådet och har en godkänd anledning till varför man vill komma, men man får själv lista ut hur det ska gå till.


That’s it.

Som i någon sorts modern saga tvingades hela Tristan da Cunhas befolkning möta det samtida England på 1960-talet, då ön fick evakueras på grund av vulkanisk aktivitet. I stort sett samtliga valde att flytta tillbaka. Jag inbillar mig att det skulle vara lättare att leva om man så totalt kunde greppa platsen och samhället man kommer ifrån, men vet inte om det är sant.

Även i Europa har jag precis hittat ett bortglömt hörn. Moldavien är en liten landspillra som består av resterna från den del av Rumänien som historiskt övertogs av Ryssland/Sovjet, typ.

Jag hade nog aldrig hört talas om landet om det inte vore för Eurovision: Zdob și Zdub imponerade på alla som såg årets final med mig, men annars är 2010 års Run Away internetkänt tack vara Epic Sax Guy™.


Eurovision: God’s way of teaching Valentin geography.

Annars verkar Moldavien vara ett klassiskt hjärtskärande post-Sovjetiskt samhälle. Ett korrupt system håller Europas fattigaste befolkning på plats med fula metoder. Det finns inga naturesurser, inga givna handelsvägar, men två (!) ännu mindre utbrytardelar: Transnistrien och Gaugazien.

Till skillnad från Tristan da Cunha vill Moldavien jävligt gärna ha dit besökare, men det är inte så lätt. ”Many people in the world have never heard about Moldova. They even wonder that such country exists.” som den lätt desperata hemsidan World of Moldova påpekar. Sen listar den allt det fina man kan se i det lilla landet, men Google-annonserna runt texterna avslöjar brutalt vad datastatistiken associerar till: ”Perfect Moldovan Wives”. ”Moldova Ladies”. ”Choose your Future Wife!”

Trots detta, och trots ledsna sidor som Tourism in Moldova, är jag ändå lite nyfiken. Att folk i stort sett bara talar rumänska eller ryska känns dock svårt. Fast Gaugaziska är typ turkiska! Hm…

Eh. Ja! Ingen sammanhållande slutkläm idag, kanske. Förutom: Om någon vill åka postbåt till Tristan da Cunha och/eller cykla till Moldavien, hör av er!

4 kommentarer på “Bortglömda hörn

  1. Tomas Antila skriver:

    Jag trodde det här var den mest avlägsna ön: http://en.wikipedia.org/wiki/Pitcairn_Islands
    Jag upptäckte dem när det dök upp en nyhetsartikeln om att en av öns invånare köpt en iPad, och det här var två månader efter den hade släppts i USA så det var ganska imponerande. Sen läste jag om våldtäktsanklagelserna på ön, då var de inte lika roligt längre.

    • OK, det är väl den potentiella nackdelen med bortglömda bakvatten… :(

      Annars har den ön onekligen en tuffare bakgrundshistoria. Men det står inte på Wikipedia att det är den mest avlägsna bebodda ön, så då kan det inte vara sant!

  2. Tinet skriver:

    Nja, det finns en hel del folk som kan engelska, tyska eller franska i Moldavien, åtminstone yngre människor i de större städerna.
    Jag har inte varit där än, men kanske för att jag kan både ryska och lite rumänska känns Moldavien inte alls särskilt avlägset eller exotiskt. :o) Och de har ju Zdob și Zdub, älskade över hela Östeuropa och Nordasien!

    • :)

      Jag blev lite till mig för att jag verkligen inte hade en aning om att det fanns ett land mellan Rumänien och Ukraina. ”Shit, nyupptäckt land i Europa”, typ.

      Sen är det lite sorgligt att hitta ett fattigare land än Bulgarien, som var ganska ledset att åka igenom redan det. Men om jag cyklar österut någon gång ska jag försöka få vägarna förbi…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*