Klotterdump

Ja, ikväll blev det en sån kväll.

Öh, en kväll där jag bemålat mina läppar med akvarellfärg, alltså. Om det inte var helt uppenbart.

Men jag tänkte alltså redan förra veckan att jag skulle glädjeteckna lite nu, åtminstone på klotternivå. Detta har jag gjort. Med blandat resultat.

Så bland det första jag satte mig ner och klottrade var ett porträtt av mina favoriter satyrerna.

Ho ho ho. Jag vet att jag knappast är ensam om att teckna ansikten när jag spontant ska klottra ner något, men av och till får det mig att tänka på utseendeideal. Jag tecknar gärna spontant ansikten jag finner attraktiva, och är väl knappast ensam där heller. Satyrerna är tämligen typiska för mitt ansiktsideal: Inte nödvändigtvis stornäst och hårigt (även om jag inte har något alls emot det), men med tydligt markerade ansiktsdrag.

Det är den ena sortens ansikte jag spontant tecknar. Det andra är mycket mjukare, gör gärna konstiga plastiska miner (se ett par bilder ner) och… är mer likt mig själv, ärligt talat. Mitt eget ansikte är dock ett av de få sorter jag inte alls finner attraktivt.

Någonstans här borde jag kanske inleda någon sorts psykoanalys, men nej nej nej! Istället tecknade jag ett litet monster.

Freudiansk analys undanbedes! Jag gillar groteskerier, men någonstans mitt i började jag också på fraktalmönster ala Doodling in Math Class. Konstig kombo, och en typisk sådan sak som skulle sorterats bort ur en finare klotterdump. Whtvr.

En karaktär från min gamla, gamla serie Incubus, som senast såg dagens ljus under ca. tre minuter 2007 i Serieskolan. Serien påbörjades för ganska exakt 10 år sen, men jag drömmer av och till om att kunna skriva klart den. Eller skriva om den, snarare… Oh well. Det här blocket bär jag med mig just nu, och teckningen gjordes på pendeln. Framför allt var jag trött som fan, och jag det kan möjligen vara den minst sammanhållna text jag skrivit.

Alice tecknade med färgpennor, och jag fick för mig att det skulle vara kul. Slet upp en gammal låda för göra lite färgkänslaskisser…

…påmindes hastigt om att jag aldrig blivit god vän med färgpennorna. Slet upp akvarellådan istället.

Varför en halvklädd ung kvinna i en dimmig skog? Ja du. Annan fråga: Varför orkade jag inte leta reda på ett papper med hygglig tjocklek? Inte ens klotter med akvarell funkar på ett sådant här fladdrigt tunnpapper. Extra dumt eftersom jag hittade ett litet akvarellblock i samma låda strax efteråt…

Så. Ett till ansikte. Apropå markerade drag.

Sen började jag klottra skuggskisser (där man fyller i konturer utifrån skuggor, inte från linjer), efter det linjeskisser (eller ”vanliga skisser”, dvs precis tvärtom), och SEN hade jag helt slut på tecknarlust för denna kvällen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*