Saker som leder till saker

2007 började jag på serietecknarskolan i Malmö. Det ändrade mitt liv på många sätt: Bland annat lärde jag känna Stef Gaines och Lisa Medin som bodde tillsammans då, och en kväll bjöd över mig för att se Eurovision-finalen. Det var första gången jag såg den som vuxen och jag tyckte det var hejdlöst roligt, och redigt gladfull på vin blev jag helt till mig över Azerbajdzjans bidrag:

Fulländad Eurovisiongalenskap! Jag tyckte dessutom djävulen (Samir Cavadzade) var riktigt jävla het. Så jag röstade på Azerbajdzjan… ”Azerbajdzjan, ligger det i Europa??”

Då det fick mig att slösurfa runt på Wikipedia och läsa om Kaukasus (en intressant men deprimerande region, på gränsen till Europa). Jag är språkintresserad, och fick för mig att det skulle vara kul att veta mer om azerbajdzjanska, men eftersom ingen jävel bryr sig om Azerbajdzjan fanns det inte direkt en uppsjö av information. Däremot såg jag att det var typ samma språk som turkiska. Jag läste på lite om turkiska, ett språk med riktigt intressant grammatik. Men jag kunde inte lära mig det själv.

Eftersom jag ändå funderat ett tag på att lära mig ett språk anmälde jag mig till en nybörjarkurs i turkiska. Jag hade precis flyttat tillbaka till Stockholm och ville ha en hobby, inte bara jobba.

Genom att jag började plugga turkiska lärde jag känna en hel massa nytt folk, och när jag fick möjligheten tyckte jag att jag lika gärna kunde besöka Turkiet. Så jag har rest till Istanbul två gånger, och av någon anledning glidit in i en mindre livskris varje gång.

DET har så klart påverkat mitt liv, men en ANNAN påverkan blev att jag började lägga märke till nyheter o.dyl. som rör Turkiet.

Därför läste jag faktiskt en recension av Honung istället för att skumma förbi den, och det fick mig att vilja se filmen. Jag hade inte tid just då så jag la jag till Zitas webbsida som en av mina startsidor, för att inte glömma bort det. Därför såg jag att Zita skulle visa ”personalens favoriter” över jul/nyår, och när jag la ut en facebook-förfrågan om någon ville haka på svarade Dev, som sa att han kunde bjuda mig eftersom han var aktiv medlem på Zita. Vi diskuterade hur Zita funkar med ideella medlemmar, och jag tyckte det verkade askul.

Så jag blev aktiv medlem på Zita, och är precis hemkommen från den första fina filmkvällen (med Den nakna mannen). Jag skulle vilja rikta mitt tack till Azerbajdzjan!

Fram till 2004 försökte jag fortfarande planera vad jag skulle göra av mitt liv. Tre stora livsplaner knäcktes i tur och ordning, och jag kände mig till slut helt misslyckad. Varje gång jag började om fick jag en ny start genom någon litet sidospår jag pysslat med för skojs skull. Till sist sa jag ”fuck that shit” och bestämde mig för att sluta försöka styra framtiden.

Folk ifrågasätter ibland att jag gör så många random saker i så många riktningar. Men det är helt enkelt bara så: Jag vill ge mig på allt som verkar intressant, och ser vad som leder till vad.

Det funkar för det mesta skitbra, om någon vill prova! Jag ångrar mest tillfällen när jag inte själv vågat följa det helt ut. Det enda säkra i framtiden är döden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


*