Pepp pepp pepp… öhhh… eller något.
Det är inte det att jag inte gjort något sen sist, tvärtom har jag börjat jobba med blyerts + akvarell och gjort lite grejer som blivit rätt fina. Jag har bara pausat för att ifrågasätta HELA MIN EXISTENS som någon sorts berättare över huvud taget. Ja, ni vet. Eller jag vet, det är inte som att det inte är en återkommande känsla. Ge mig ett par dar: Jag överlever, och det gör min idé också.
Det är likadant för mig. Förmodligen för många tecknare. Men man måste ju jobba sig igenom hela helvetet för att hitta det som är bra! Det händer ju att allt bara faller på plats direkt som genom något slags gudomligt infall, men oftast är det just jobb. Och jobb är JOBBIGT!
Jag beundrar dig för att du är en av de som jobbar hårdast och alltid når sjukt imponerande resultat. Och känns det körigt kan vi ju ta en flaska vin med till studion någon fredagskväll? ;)
Javättinte, jag tänker mig att någonstans mellan ”gudomligt infall” och ”Valentin tillfälligt frusen kåsov ÄNGST” finns en självsäker berättare som jobbar hårt, men med ett leende på läpparna. Den vill jag vara.
Men nu blev jag faktiskt lite nöjd bara av att göra den här serien, så det går uppåt! Det stååår en flaska grekiskt rödvin i studion redan, men jag jobbar nu fredag…